förortsfigur...

Efter en mängd observationer och noga studier har jag kommit fram till att en viss kroppstyp är vanlig i förorten. Speciellt framträdande är den hos flickor i åldrarna 14-25 år. Det är i ytterst ovanliga fall som den uppträder hos män eller äldre kvinnor. Figuren går att beskriva som en bakvänd s-formation av profilen. Det handlar om ett förhållande mellan mage och bak. Det verkar finnas någon form av förhållande i förorter runt Stockholm som gynnar en rundad jäsning av buken. Som någon form av kompensation verkar bakdelarna följa med och forma vad som kallas baseball-arsle. Alltså en bakdel som likt en halv baseball står rakt ut och är rundad båda ovantill och undertill. Troligen kommer denna form av bakdelarna som en balansåtgärd för att väga upp för den rundade buken.

Den rundade buken kan ha flera bakomliggande orsaker. Dels det högre antalet tonårsgraviditeter som uppträder bland de outbildade tonåringar som verkar frodas i förorten. Men det kan också ha sin bakgrund i att dessa individer hellre sitter hemma i sin egen bostad, eller någon av sina likasinnades bostad, och konsumera för stora mängder alkohol, tobak och dålig tv istället för att vara ute i skog och mark och röra på sig för att få en frisk och sund kropp.

Denna kroppshydda framhävs ofta med hjälp av en/ett tight, för kort t-shirt/linne och byxor av mjukbyx-typ.

Ovanstående information är baserad på observationer och påhitt. Mest för mitt egna höga nöjes skull.



Dagens visdomsord: Alla dansar när musiken är på, men Malou von Sivers är fortfarande sjukt jobbig.

det där surrandet...

I dag tog jag mig in till stan, fast inte hela vägen in till centrum. Jag tänkte att jag skulle få lite mer koll på Gamla stan, så jag hoppade av tunnelbanan och gick upp mot riddarholmen och sen över vägen och in mot gamla stan. Efter att ha passerat de två tättbefolkade stråken spatserade jag omkring på Prästgatan, i det tyska kvarteret, förbi gråmunkarnas tillhåll och lite vart helst fötterna och min nyfikenhet tog mig. På 40 minuter hade jag hittat så många schyssta ställen att fota på att det började bli jobbigt att hålla ordning på alla. Och dessutom hitta tillbaka till dem.

Jag trivdes verkligen när jag fick gå runt i lugn och ro utan att alla dess turister som sprang runt nere på stora och lilla nygatan störde mitt lugn med sina små blanka digitalkompakter, med sina familjeposeringar framför alla små butiker och trånga gränder. Jag gick och fantiserade om hur det vore att få fräsa på längs kullerstensgränderna med en schysst cykel utan risk för att köra in i en flock japaner.

Tungan började fastna i gommen och jag insåg att en kopp te inte direkt fyller på vätskebehovet man har efter en hel natts sömn så jag drog mig mot slussen för att köpa nåt att dricka. Väl där tänkte jag att jag lika gärna kunde gå och kolla på klipporna bakom münchenbryggeriet. Nog för att jag redan klättrat där, men jag ville bara kolla igen. Det var längre än jag trodde, men det var en rätt trevlig promenad. Utsikt över vattnet och båtarna. Jag gillar vatten.

Till slut kom jag tillbaka till götgatan och vankade upp mot slussens tunnelbanestation. Något som jag tydligt la märke till under min lilla promenad var att jag inte direkt stortrivs i stora folksamlingar. Inte jämt i alla fall. Inte när det är ofrivilligt. När jag fick gå i lugn och ro i gamla stan var det behagligt och stilla. När jag trängde mig fram på en fullpackad götgatan var känslan av inre ugn som bortblåst. Folk överallt. Tränger sig på. Ska fram. Är i vägen.


Så här gör man en ledig lördag. Vakna, ligg kvar i sängen tills du blir hungrig. Gå upp, kolla på lite tv. Baka en laddning scones, ha lite extra socker i smeten. Brygg en kopp schysst te. Se till att vara rejält hungrig när du ska börja, smacka på rejält med sylt på scones och ät. Att sockerchocka igång kroppen är något extra vackert.

Dagens visdomsord: Det där surrandet som människor i grupp åstadkommer är jävligt störande om man inte vill höra det.

humanioran och meningslösheten

Tyvärr hör jag till den ogenomtänkande skaran som spenderade flera år av sitt liv åt studiet av olika humanioraämnen. I går natt låg jag vaken i ett par timmar och funderade igenom hur jävla korkat det var. Samtidigt funderade jag även hur jag ska bygga ihop en cykel som jag funderar på att köpa. Jag insåg också under denna stund av kontemplation att lycka går att köpa. Att arbeta är alltid ett nödvändigt ont, varför då inte se till att ge sig själv möjligheten att kunna tjäna så mycket pengar som möjligt. För ja, lyckan har ett pris. Det handlar till största delen om att se till att ha så pass mycket pengar att man kan göra allt det man vill göra, men inte så mycket att man kan göra allt man vill göra på en gång. Om man vill ge sig själv möjligheten att få ett vettigt jobb och tjäna lagom mycket pengar, ja då ska men helt enkelt GE FAN I ATT LÄSA HUMANIORA(beroende på om man räknar ekonomi och juridik till humaniora). Men ekonomi och juridik är ju lite smutsiga ämnen med tanke på vilka som brukar läsa dem, så vi håller oss till de naturvetenskapliga ämnena så blir det bra.

Mitt förslag till alla som i framtiden tänker spendera tid på universitet av olika slag är alltså följande: Tänk igenom länge och noga om du vill vara nöjd med ditt liv. Om ditt svar på den frågan är: ja. Då ska du läsa naturvetenskapliga ämnen. Sen kanske du tänker: men jag är ju inte intresserad av naturvetenskapliga ämnen. Det spelar mindre roll, du ville ju vara nöjd eller hur? Då ska du alltså inte läsa humaniora. Humaniora kan du läsa i fåtöljen hemma i villan när du har slutat tidigt en fredageftermiddag. Det räcker så.



Alla som varit runt lite i sthlm med en kamera har bilder från skogskyrkogården. Jag måste säga att jag blev besviken på stället. Rätt tråkigt.

Dagens visdomsord: Behöver jag säga det igen?