När fetman hälsar på
Idag skulle jag ha varit i ordning och klar för en intervju vid elva. Men den jag skulle intervjua hörde av sig och sa att hennes sambo hade blivit magsjuk under natten så hon ville inte riskera och smitta någon. Därför sköt vi på intervjun och min dag blev helt plötsligt helt fri.
Vad göra?
Äta frukost i lugn och ro. Spela lite tv-spel. Surfa lite. Kolla på konstiga tv-program på Disovery, dagens fångst blev Swamp Loggers. Det handlade om skogshuggare som arbetade i träsk. Skoj, udda och intressant.
Sen blev det dags för lunch. Det var här allt blev fel. Jag tänkte "a men vafan!" efter vilket jag gjorde en muffinssmet, hälften av smeten hälldes upp i formar och ställdes i ugnen. Den andra hälften blev min lunch.
Det som är intressant är att smeten klickades ut i formarna medelst två skedar, men om jag hade ätit upp den med skedar hade det känts som jag accepterat smet som en form av maträtt. Jag ville inte riktigt erkänna inför mig själv att jag faktiskt redan gjort detta. Därför tog jag fram en slickepott och åt upp smeten med den. Då kändes det mer som om jag bara åt upp resterna, även om resterna i detta fall bestod av ungefär 50-60% av smeten.
Denna kost gjorde mig lite slö och degig i hjärnan, så jag satte mig och jobbade lite. Bra där. Det tog fyra försök innan jag fick iväg ett mail för att jag stavade mailadressen fel tre gånger.
I ett svagt försök att verka hurtig tog jag fram basen, stärkaren och satte på hela Jaganata-albumet och spelade med. Skojigt för övrigt. Fortfarande är vissa av de riffen bland de tyngsta jag hört.
Åter till dekadensen.
Nu hade mitt förfall gått så långt att jag inte längre kunde acceptera det. Jag är ju en hurtig typ för bövelen!
Jag ställde mig således framför spegeln och sa följande(jag ställde mig givetvis inte framför spegeln, jag satt kvar i soffan och föreställde mig att konversationen som följer utspelade sig framför spegeln); Hördu din tjockis! Det är ett unde rom du lever längre än till 50 så som du håller på, så fort du fyller 35 kommer du att jäsa som en deg med för mycket jäst. Och du kommer inte att bli så där spänstigt tjock, så att fettet liksom mest blir en gubbmage.Nej du kommer att bli så där löst amerikafet. Så där så att du liksom flyter ut som en lös sås på en skinande tallrik när du lägger dig i sängen. Maria kommer att tycka att du är så äcklig att hon inte vill ta i dig men kommer inte säga nåt för att hon vill vara snäll. Du kommer själv att tycka att det inte är sååå farligt, du har ju bara blivit lite rund. När sanningen är att anledningen till att du köper skor med resårer istället för snörning är att du inte nått dina fötter på tre år. Innerst inne kommer du att hata dig själv men inte orka göra något åt det för att det känns tröstlöst svårt.
När jag snörvlat klart och torkat mina tårar tog jag så på mig mina löparkläder och stack ut på en runda. Svettig som en fet pensionerad amerikanska som tidigare arbetat i en snabbmatskassa men nu är förtidspensionerad och sitter i sin lilla nissan micra i den stekande solen i florida på väg till "the mall" för att köpa sina enfärgade t-shirts i storlek xxxl, flämtar jag in på gången framför huset. Inser att SL faktiskt har skickat mitt nya SL-kort och sätter mig på trappan och andas ut en stund.
Sedan dess har jag duschat, jobbat lite på ett fotoprojekt och ätit en muffins, för nu har jag ju tränat och då måste jag få unna mig nåt. Samma belöningssystem som de där tjockisarna man ser på mataffären iförda träningskläder och med godispåsar stora som vattenmeloner.
Det blev många bokstäver idag. Det blir så ibland.
Dagens visdomsord: Det är lätt att gå ner i vikt, man bara äter mindre än man gör av med.
Vad göra?
Äta frukost i lugn och ro. Spela lite tv-spel. Surfa lite. Kolla på konstiga tv-program på Disovery, dagens fångst blev Swamp Loggers. Det handlade om skogshuggare som arbetade i träsk. Skoj, udda och intressant.
Sen blev det dags för lunch. Det var här allt blev fel. Jag tänkte "a men vafan!" efter vilket jag gjorde en muffinssmet, hälften av smeten hälldes upp i formar och ställdes i ugnen. Den andra hälften blev min lunch.
Det som är intressant är att smeten klickades ut i formarna medelst två skedar, men om jag hade ätit upp den med skedar hade det känts som jag accepterat smet som en form av maträtt. Jag ville inte riktigt erkänna inför mig själv att jag faktiskt redan gjort detta. Därför tog jag fram en slickepott och åt upp smeten med den. Då kändes det mer som om jag bara åt upp resterna, även om resterna i detta fall bestod av ungefär 50-60% av smeten.
Denna kost gjorde mig lite slö och degig i hjärnan, så jag satte mig och jobbade lite. Bra där. Det tog fyra försök innan jag fick iväg ett mail för att jag stavade mailadressen fel tre gånger.
I ett svagt försök att verka hurtig tog jag fram basen, stärkaren och satte på hela Jaganata-albumet och spelade med. Skojigt för övrigt. Fortfarande är vissa av de riffen bland de tyngsta jag hört.
Åter till dekadensen.
Nu hade mitt förfall gått så långt att jag inte längre kunde acceptera det. Jag är ju en hurtig typ för bövelen!
Jag ställde mig således framför spegeln och sa följande(jag ställde mig givetvis inte framför spegeln, jag satt kvar i soffan och föreställde mig att konversationen som följer utspelade sig framför spegeln); Hördu din tjockis! Det är ett unde rom du lever längre än till 50 så som du håller på, så fort du fyller 35 kommer du att jäsa som en deg med för mycket jäst. Och du kommer inte att bli så där spänstigt tjock, så att fettet liksom mest blir en gubbmage.Nej du kommer att bli så där löst amerikafet. Så där så att du liksom flyter ut som en lös sås på en skinande tallrik när du lägger dig i sängen. Maria kommer att tycka att du är så äcklig att hon inte vill ta i dig men kommer inte säga nåt för att hon vill vara snäll. Du kommer själv att tycka att det inte är sååå farligt, du har ju bara blivit lite rund. När sanningen är att anledningen till att du köper skor med resårer istället för snörning är att du inte nått dina fötter på tre år. Innerst inne kommer du att hata dig själv men inte orka göra något åt det för att det känns tröstlöst svårt.
När jag snörvlat klart och torkat mina tårar tog jag så på mig mina löparkläder och stack ut på en runda. Svettig som en fet pensionerad amerikanska som tidigare arbetat i en snabbmatskassa men nu är förtidspensionerad och sitter i sin lilla nissan micra i den stekande solen i florida på väg till "the mall" för att köpa sina enfärgade t-shirts i storlek xxxl, flämtar jag in på gången framför huset. Inser att SL faktiskt har skickat mitt nya SL-kort och sätter mig på trappan och andas ut en stund.
Sedan dess har jag duschat, jobbat lite på ett fotoprojekt och ätit en muffins, för nu har jag ju tränat och då måste jag få unna mig nåt. Samma belöningssystem som de där tjockisarna man ser på mataffären iförda träningskläder och med godispåsar stora som vattenmeloner.
Det blev många bokstäver idag. Det blir så ibland.
Dagens visdomsord: Det är lätt att gå ner i vikt, man bara äter mindre än man gör av med.
posted by b_luthman at 8:00 AM
2 Comments:
Hördu du, om vi inte skulle göra slag i saken och faktiskt försöka genomföra dina fotoboksideer tillsammans i vår. Jag tycker faktiskt båda har potential och är otroligt roliga också... Tänker på:
1. Hundarna
2. Duschgrejerna
Vet du vad jag menar...?
Jag har ingen aning om vad du pratar om :P
Det vore kul att få tummen ur och göra nåt. Jag har snackat lite med folk för att ta reda på hur man ska börja, så det enda som gäller nu är att börja.
Post a Comment
<< Home