Om livet efter 6 månader heltidskontorsjobb

Kroppen förfaller och livet passerar. Men man tjänar pengar, får betald semester och förhoppningsvis en bra referens att skriva i CV't när det är dags att gå vidare.

Men va fan.

Ska det inte vara mer än så här. Skulle inte livet bli allt det där man hoppades och drömde om när man ännu inte tagit klivet in i arbetslivet. Nej, det skulle väl inte det.

Men vem beror det på. Jag har huvudet så fullt av idéer att jag tänker på dem så länge att jag tror att jag genomfört dem. Sanningen är att jag är för feg för att sätta någon av dem i verket. Tänk om jag får tre ord negativ kritik, tänk om det inte går bra, tänk om jag inte klarar av det, tänk om någon säger nej.

Ja, men va fan bohoo vad synd det är om dig då, din förslappade kontrosråtta!
Nej, det är det inte, det enda hinder du har är din egen jävla meningslöshet. Om du inte gör det du vill, då vill du det inte tillräckligt mycket så är det bara.

Så antingen vill du, håller käften och sätter igång. Eller så får du acceptera det faktum att ditt liv aldrig kommer mer bli mer än denna rutin. Äta jobba sova dö.

Gör något och gör det nu.


Dagens visdomsord: Det värsta som kan hända är att du dör och då spelar det ju ingen roll längre.