humanioran och meningslösheten

Tyvärr hör jag till den ogenomtänkande skaran som spenderade flera år av sitt liv åt studiet av olika humanioraämnen. I går natt låg jag vaken i ett par timmar och funderade igenom hur jävla korkat det var. Samtidigt funderade jag även hur jag ska bygga ihop en cykel som jag funderar på att köpa. Jag insåg också under denna stund av kontemplation att lycka går att köpa. Att arbeta är alltid ett nödvändigt ont, varför då inte se till att ge sig själv möjligheten att kunna tjäna så mycket pengar som möjligt. För ja, lyckan har ett pris. Det handlar till största delen om att se till att ha så pass mycket pengar att man kan göra allt det man vill göra, men inte så mycket att man kan göra allt man vill göra på en gång. Om man vill ge sig själv möjligheten att få ett vettigt jobb och tjäna lagom mycket pengar, ja då ska men helt enkelt GE FAN I ATT LÄSA HUMANIORA(beroende på om man räknar ekonomi och juridik till humaniora). Men ekonomi och juridik är ju lite smutsiga ämnen med tanke på vilka som brukar läsa dem, så vi håller oss till de naturvetenskapliga ämnena så blir det bra.

Mitt förslag till alla som i framtiden tänker spendera tid på universitet av olika slag är alltså följande: Tänk igenom länge och noga om du vill vara nöjd med ditt liv. Om ditt svar på den frågan är: ja. Då ska du läsa naturvetenskapliga ämnen. Sen kanske du tänker: men jag är ju inte intresserad av naturvetenskapliga ämnen. Det spelar mindre roll, du ville ju vara nöjd eller hur? Då ska du alltså inte läsa humaniora. Humaniora kan du läsa i fåtöljen hemma i villan när du har slutat tidigt en fredageftermiddag. Det räcker så.



Alla som varit runt lite i sthlm med en kamera har bilder från skogskyrkogården. Jag måste säga att jag blev besviken på stället. Rätt tråkigt.

Dagens visdomsord: Behöver jag säga det igen?