Total flopp

Just nu borde jag sitta och redigera bilder från Etage, istället sitter jag och skriver här. Varför? Jo för att jag kom hem med ett tomt minneskort. Jag hade fått tips om att inte gå till etage för tidigt så jag var där strax efter elva. När jag kommer in börjar den där lilla tomten i magen som berättar för en om det kommer att gå bra eller inte att slå på sin stora missnöjestrumma. Till min fasa ser jag att det är knappt 15 pers där. Det ser inte bra ut. Medan jag betalar garderobs avgiften och går upp och sätter mig håller de närvarande på att avsluta en musik-quizz. Tydligen ska det komma mer folk efter att quizzen är avslutad, jag vill inte störa de som sitter och tävlar så jag väntar med att ta fram kameran. Till min stora fasa reser sig ett stort gäng och går efter tävlingen är avslutad. Men va fan! Ni kan ju inte gå NU!!

Det måste komma mer folk tänker jag och börjar föreställa mig ett par taxibussar som stannar utanför, knappt innan de har stannat glider skjutdörrarna upp och mängder av festglada, lagom alkoholiserade människor av alla tänkbara kön och åldrar kastar sig ut. Men mot all förmodan så händer inte det här. Jag sitter där och blir allt mer nervös. Någon som verkar vara chef eller liknande kommer fram till mig och börjar prata. Han frågar vilka jag fotar för, jag sa nämligen till tjejen i garderoben att jag skulle fota vimmel, och jag svarar att det är UNT. Han säger något om att jag skulle ha varit där igår, då var det mer folk. Han verkar ursäkta sig och förstår inte varför det är så otroligt lugnt ikväll. Jag frågar om det brukar vara så här lite folk på torsdagarna. Svaret blir nekande, han tror att det kan ha med vädret att göra. Jag nickar och håller med, jag fick borsta bort snö från sadeln innan jag trampade ner på stan. Paniken har slagit mig till golvet och jag börjar fundera på en lösning. Terassen, där var det lättfotat senast jag var där, och Firman, om jag går dit så borde jag få ihop bilder så det räcker. Efter att insett att ingen vill vara med på bild på Etage och jag kan inte köra ett helt galleri med bara miljö/bartender/festbilder, det var nämligen ingen fest. Det var några personer som satt i ett hörn. En dryg timme har gått sen jag kom och det är nu nästan hälften så många kvar som när jag kom. Jag bestämmer mig för att göra mitt drag, jag tar mina grejer och trampar mot Terassen. Medan jag slirar i slasket på gatan kastar jag ett öga upp mot sofforna vid fönstret. Det ser oroväckande tomt ut. Folket står säkert i baren tänker jag. Jag ställer cykeln, går in och uppför trapporna. Jag blundar hårt innan jag tar sista trappsteget som avslöjar vad som döljer sig på Terassen denna kväll. Med en suck öppnar jag ögonen och tittar ut över en helt folktom lokal. Ett steg till i trappan, jag ser en person. Paniken kommer tillbaka. Med en tung suck vänder jag och går nerför trappan igen. Firman då! Stocken börjar väl stänga nu och vissa kanske vill festa vidare, Firman ligger ju perfekt till då. Med nyvunnen entusiasm trampar jag vidare uppför Drottninggatan och kommer fram till Firman. Dunkandet från dansgolven på stockholms gör att rutorna skallrar. Jag tittar in genom de avslöjande fönstren på Firman....3 personer. Jag vill lägga mig i slasket och äta brun snö. Fan fan fan fan fan fan!!!!

Jag inser att det inte finns så mycket mer att göra. Så jag roar mig en stund med att stå och titta på de odrägligt fulla bratsen som halkar runt utan för stocken, några är för berusade för att stå. Andra är bara glada och en del verkar ha käkat ett dåligt ostron. Spyorna skvätter ner deras en gång välkammade frisyrer. Jaja, deras kväll verkar ha blivit lika lyckad som min.

När jag kommer runt hörnet på kyrkogården märker jag att bakhjulet känns jäkligt hårt. Jag känner varje gruskorn jag kör över. Punka. Fan. Jag går av cykeln och går som en slagen hjälte hem med mitt tomma minneskort och ett hundhuvud stort som en elefant. Imorgon får jag ringa redaktören och förklara varför det inte ligger några bilder på servern. Tack ödet för denna underbara kväll.

Saker jag inte förstår:

¤ folk som tränar i bomullspiké och badbrallor
¤ tjejtidningar(syftet verkar att vara att berätta för läsaren att oavsett hur lycklig eller nöjd hon är så är hon inte det för "vi har knepen som gör dig lycklig"(byt ut "lycklig" mot vilket lämpligt adjektiv som helst))
¤ mammor som tycker att det är ok att låta småbarn springa nakna i badhus
¤ Färjan, Ullared osv. vår tids freakshows, det är inte längre tillåtet att kasta dvärg, men vi får visa upp degenererade smålänningar som handlöst visar upp sin defekta genpool.
¤ quiltade jackor på andra ställen än stall
¤ glansiga leggings
¤ The Hills, The City osv
¤ Blondinbella och hennes likar, varför är det så intressant att sitta och läsa om en rik småtjej som spenderar sina pengar?
¤ Malou von Siwers
¤ Alla dessa otroliga ordleks-spel, lågbudgetproduktioner som visas på förmiddagarna ¤ Dalsland
¤ Spetsiga herrskor, visst de kilar sig fast när man sparkar folk i häcken, men någon annan positiv sida verkar de inte ha.
¤ svår vänster-ekofeminism
¤ folk som vill "vara annorlunda" och seriöst tror att de är "annorlunda"
¤ tyngre droger än alkohol
¤ folk som inte tar hand om sin egen kropp
¤ sushi


Listan skulle troligen kunna bli mycket längre, men jag orkar inte skriva mer just nu.

Dagens visdomsord: Döden är en cremefylld muffin.