För en gångs skull...

..ska jag inte bara vara bitter och trött på världen. Som vanligt när jag skriver för Bergsport har jag helt glömt bort det när tidningen kommer. Detta nummer var inget undantag. På väg hem från Folkes tog jag med mig posten upp, döm om min förvåning när jag bläddrar i Bergsport och ser en av mina bilder uppdragen till helsida i början av tidningen. Dagen börjar bra. Det har i och för sig hänt förut, men det tar inte udden av den lilla klump av stolthet som bor i min mage. Själva artikeln är uppdragen på nästan en helsida, med två bilder till(sorry Oona borde ha frågat om det var ok att skicka bilderna på dig). Även om Bergsport är lite som ett flugpapper där det mesta man kastar på dem fastnar är det kul att se sina alster publiceras. Med det sagt menar jag inte att det är låg kvalitet, jag tycker att många reportage och artiklar i tidningen är bra. Men om man inte var klättrare och bara granskade det rent journalistiska så kanske man kunde ha något att invända emot. Men eftersom jag är klättrare så tycker jag mest att det är kul att mina bilder och texter exponeras i kretsar där det kan uppskattas. Och det ger självförtroendet en liten push.

Sen fyllde jag ju år igår också. Idag möter jag världen som 25åring. Mogen, utvecklad, världsvan och snygg som få. Precis som vanligt med andra ord ;)
Se där en smiley, det är inte ofta. födelsedagen firades med familj och flickvän i Morgonhåla, i spöregn så alla fick vara inne och trängas i huset. Men det funkade. Kakor och tårta med salamigömma serverades av födelsedagsbarnet. Vilket är mot alla mina principer, när man fyller år ska man väl inte behöva baka själv! Då ska man väl bli bjuden för bövelen! Jaja, det hela var lyckat och jag gick plus i år igen.

För övrigt kan jag också nämna att jag blivit utsatt för upphovsrättsbrott! en av mina bilder var en av flera som användes av en lärare för att bygga en hemsida som skulle intruera eleverna hur man kan använda nåt blablablabla. Några av de andra drabbade fotograferna har kontaktat SFF's advokater för att se hur vi ska gå vidare, så jag väntar på deras instruktioner. Sen ska jag försöka kräma lite pengar ur karln. Vrida honom som en fuktigdisktrasa på väg at bli snustorr. Martin, du skall offras!



Fia ute i regnet i mammas och pappas trädgård.



Tårta med design av SvulloBengts kusin - RetardoBengt.

Dagens visdomsord: Du blir inte yngre pöjk!

Kampsång och krigsmoral

För någon dag sen trillade det nya numret av Journalisten ner i brevlådan. Jag brukar int eläsa den speciellt nogrannt utan brukar bläddra fram till jobbannonserna. Denna gång fastnade dock min blick på en av omslagets rubriker. "På väg ut i arbetslivet - De har fått sommarvik". I mitt huvud fortsatte rubriken med förljande underrubrik - "och är således bättre än dig". Jag vet inte om det var beskedet om halverad arbetstid i sommar som orsakade min reaktion, eller om det faktiskt var Journalistens redaktion som satt ut en rövig rubbe. När jag sen snabbt läste artikeln, dvs tittade på bilder och läste några bildtexter och bedömde layoutn, så bestämde jag mig för att de i artikeln som hade fått sommarvik inte var några direkt duktiga skribenter. Vad jag vet kan de lika gärna ha fått jobb på tv, men det är inte min poäng. Flera av mina gamla kursare förtjänar de där viken bra mkt mer än vad de i artikeln gör. Ja, jag är partisk, bitter, grinig och allmänt ogin, men världen är inte rättvis. De människor jag känner och tycker om förtjänar i min värld att ha det bättre än människor jag inte känner. På grund av min personliga kontakt med dem så tycker jag ju att de har förtjänat allt gott som kommer deras väg. Så i det här fallet väljer jag att såga Journalistens rubrik, då jag tror att den hade liknande effekt på andra som den hade på mig.

Idag stoppade jag in Raubtiers debutalbum Det finns bara krig i cd-spelaren igen. Det var på tok för länge sedan. Högoktanigt mos för hela slanten. Tur at jag är ensam hemma gör jag gick och röt i köket.
ifs rätt bra att jag är ensam hemma med tanke på den gratiskonsert jag, mina stämband och min gitarr höll vid den franska balkongen igår. hade ingen publik, men Erik gick förbi nere på gatan och titade upp. Om det var på min halvnakna kropp eller på min gitarr han tittade vet jag inte.

Dagens halvruttna koskalle går till: Journalisten


jag vet att det var två saker jag tänkte skriva om, men jag har glömt den ena. Raubtier var improviserat så det var inte det. Jaja, nu ska jag göra mig i ordning innan Johan ringer och behöver chaufför.

Dagens visdomsord: Om gräset faktiskt är grönare på andra sidan, hur mycket ska man anstränga sig för att ta sig dit?

I denna ljuva sommartid

Jag började dagen med insikten om att elavbrottet hade strulat till min klockradio så det enda som skrålade ur högtalaren var bruset mellan två kanaler. Sjukt charmigt att vakna till. Efter att ha samlat kraft och sträckt mig efter fjärrkontrollen och slagit på tv4 möts jag av Göran Greiders vildvuxna anlete. Han ser lika yrvaken ut som jag känner mig.
Jag vet inte exakt vad det är de pratar om men någon nämner något om höjda försäkringspremier för rökare. göran brusar upp något och säger att eftersom större delen av alla rökare finns bland låginkomsttagarna så blir det en klassfråga om man höjer försäkringspremier för rökare. Göran vad tänkte du på när du vaknade i morse? Var du bakfull eller bara trögtänkt?
Hur kan det rimligtvis bli en klassfråga huruvida du röker eller inte. Möjligtvis kan det vara så att låginkomsttagare även är lågutbildade och därför inte riktigt förstår att rökning är ganska så skadligt. Det handlar inte alls om hur mycket pengar man har i plånboken, det handlar om att man, oavsett sin inkomst, väljer att utsätta sin kropp för ett skadligt beteende. Ungefär som att vissa bilförsäkringar bli rdyrare om du är under 25. Statistik visar att bilförare under 25 mer sannolikt kommer att hamna i en olycka än en som är 45.
Så nej Göran Greider, det är inte en klassfråga. Det är en fråga om vad man själv gör för val med sin egen kropp.

Från det ena till det andra. jag såg en kärra full med ynglingar som tagit någon form av student, troligen gått ut gymnasiet. De trallade friskt på ramsan "för vi har tagit studenten, för vi har tagit studenten, fy fan vad vi är bra". Min reflex blev ett "pfft". Jag är 25 år gammal och har gått ut grundskolan, gymnasiet, samlat ihop lite godtyckliga hp till en fil.kand. och sedan skaffat mig en magister-examen i journalistik. Jag ser inte något av det som en bedrift. Uppgifter har placerats framför mig och jag har gjort som det stått i instruktionerna. Vari ligger utmaningen? Bedriften? Jag vet att mina klasskamrater i gymnasiet inte höll med, alla tycte att det var så fantastiskt att ta studenten, att ha "klarat" gymnasiet. "Klarat"? Jag gick dit varje dag i tre år(förutom när Emym eller om det var Cissi, skulle hålla en lektion i dans, sorry), fick gratis mat och någon berättade saker jag behövde lära mig. Säkerligen håller inte så många av de jag studerat tillsammans med heller med. Men tyvärr det här är min blogg, här bestämmer jag.

En av de saker jag gjort där jag var jävligt nöjd med mig själv efteråt var när jag på omänskligt skakiga ben och krampande armar kravlade mig över kanten på Justus Filur i tunaberg. Den första "riktiga" led jag tradklättrat som försteman. Skräcken och osäkerheten på om en enda av mina placeringar skulle hålla om jag föll. Med andrenalinet sprutande ur öronen tog jag mig metodiskt och allt mer skakigt upp för klippväggen tills jag fick kunde häva kroppen över kanten och andas ut.

Dagens visdomsord: Gammal man luktar illa men tänker klart.

Om val och vilja

Det sägs ju att det är nån form av EU-val i dagarna. Jag har inte riktigt förstått vad det går ut på, Bengt sätter sig sällan in i politik, det är alltid samma trams ändå känns det som. Så i vanlig ordning kommer jag inte att rösta den här gången heller. Vilket jag också verbalt meddelat en del av mina vänner och studiekamrater. Vissa hävdar då att om jag inte röstar så har jag inte heller någon rätt att klaga efteråt. Vafalls!
Skulle jag inte få klaga bara för att jag inte röstar? Om det är så att det inte finns ett enda elternativ som jag känner att jag vill rösta på(vilket troligen är fallet) får jag då inte klaga? Låt oss göra en liknelse. En sydperuansk gerillagrupp har tillfångatagit dig och din familj. Det är dina tre favoritbröder som du tycker mycket om. Gerillasoldaten Garcia säger att du måste välja ut en av dina bröder som ska skjutas och stekas. Om du inte själv väljer någon kommer Garcia att välja åt dig. Du gråter en skvätt och funderar över hur du ska kunna välja, de är ju lika fantastiska allihop. Du säger att det är omöjligt för dig att ta det beslutet. Garcia väljer då ut Klas den yngste, för han ser fet och god ut. Garcia släpar ut Klas till ett dike, avärttar honom och gör honom redo för kvällens grillfest.
Du sitter självklart och gråter på grund av att du blivit av med en av dina favoritbröder. Du kunde inte välja, det fanns ingen valmöjlighet som kändes bra, eller mindre dålig.

Har du nu ingen rätt att klaga? Trots att du frånstod att välja?

Liknelsen har säkerligen fullt med missar och fel, men jag tyckte att det var en målande historia.

Nu ska jag äta.

Ge mig ett jobb, NU!!

Dagens visdomsord: Om livet inte är som du vill, så vill du fel.