När fetman hälsar på

Idag skulle jag ha varit i ordning och klar för en intervju vid elva. Men den jag skulle intervjua hörde av sig och sa att hennes sambo hade blivit magsjuk under natten så hon ville inte riskera och smitta någon. Därför sköt vi på intervjun och min dag blev helt plötsligt helt fri.

Vad göra?

Äta frukost i lugn och ro. Spela lite tv-spel. Surfa lite. Kolla på konstiga tv-program på Disovery, dagens fångst blev Swamp Loggers. Det handlade om skogshuggare som arbetade i träsk. Skoj, udda och intressant.

Sen blev det dags för lunch. Det var här allt blev fel. Jag tänkte "a men vafan!" efter vilket jag gjorde en muffinssmet, hälften av smeten hälldes upp i formar och ställdes i ugnen. Den andra hälften blev min lunch.

Det som är intressant är att smeten klickades ut i formarna medelst två skedar, men om jag hade ätit upp den med skedar hade det känts som jag accepterat smet som en form av maträtt. Jag ville inte riktigt erkänna inför mig själv att jag faktiskt redan gjort detta. Därför tog jag fram en slickepott och åt upp smeten med den. Då kändes det mer som om jag bara åt upp resterna, även om resterna i detta fall bestod av ungefär 50-60% av smeten.

Denna kost gjorde mig lite slö och degig i hjärnan, så jag satte mig och jobbade lite. Bra där. Det tog fyra försök innan jag fick iväg ett mail för att jag stavade mailadressen fel tre gånger.

I ett svagt försök att verka hurtig tog jag fram basen, stärkaren och satte på hela Jaganata-albumet och spelade med. Skojigt för övrigt. Fortfarande är vissa av de riffen bland de tyngsta jag hört.

Åter till dekadensen.

Nu hade mitt förfall gått så långt att jag inte längre kunde acceptera det. Jag är ju en hurtig typ för bövelen!
Jag ställde mig således framför spegeln och sa följande(jag ställde mig givetvis inte framför spegeln, jag satt kvar i soffan och föreställde mig att konversationen som följer utspelade sig framför spegeln); Hördu din tjockis! Det är ett unde rom du lever längre än till 50 så som du håller på, så fort du fyller 35 kommer du att jäsa som en deg med för mycket jäst. Och du kommer inte att bli så där spänstigt tjock, så att fettet liksom mest blir en gubbmage.Nej du kommer att bli så där löst amerikafet. Så där så att du liksom flyter ut som en lös sås på en skinande tallrik när du lägger dig i sängen. Maria kommer att tycka att du är så äcklig att hon inte vill ta i dig men kommer inte säga nåt för att hon vill vara snäll. Du kommer själv att tycka att det inte är sååå farligt, du har ju bara blivit lite rund. När sanningen är att anledningen till att du köper skor med resårer istället för snörning är att du inte nått dina fötter på tre år. Innerst inne kommer du att hata dig själv men inte orka göra något åt det för att det känns tröstlöst svårt.

När jag snörvlat klart och torkat mina tårar tog jag så på mig mina löparkläder och stack ut på en runda. Svettig som en fet pensionerad amerikanska som tidigare arbetat i en snabbmatskassa men nu är förtidspensionerad och sitter i sin lilla nissan micra i den stekande solen i florida på väg till "the mall" för att köpa sina enfärgade t-shirts i storlek xxxl, flämtar jag in på gången framför huset. Inser att SL faktiskt har skickat mitt nya SL-kort och sätter mig på trappan och andas ut en stund.

Sedan dess har jag duschat, jobbat lite på ett fotoprojekt och ätit en muffins, för nu har jag ju tränat och då måste jag få unna mig nåt. Samma belöningssystem som de där tjockisarna man ser på mataffären iförda träningskläder och med godispåsar stora som vattenmeloner.

Det blev många bokstäver idag. Det blir så ibland.

Dagens visdomsord: Det är lätt att gå ner i vikt, man bara äter mindre än man gör av med.

Stora priset för sömnlösa

Tjoflöjt!

I natt kunde jag inte heller somna. Hjärnan går på högvarv, vägrar stanna upp så att jag kan slappna av och bara sluta ögonen och försvinna för ett par timmar. Det börjar tyvärr bli vanligare och vanligare att jag inte kan somna. I natt tog dock priset.

Eftersom jag inte kunde sova ville jag inte väcka maria genom att vrida och vända på mig. Dessutom har jag läst någonstans att om man inte kan sova så ska man inte ligga kvar i sängen för då förknippar kroppen sängen med de känslor man upplever där, och om de känslorna inte är avslappnande kommer man inte att kunna slappna a vi sängen senare heller. Därför gick jag och kollade på tv för att koppla bort hjärnan ett tag. När klockan var runt halv 6 på morgonen hade jag dåsat till lagom mycket för att jag skulle vilja gå och lägga mig igen. Så då kröp jag ner i sängen ett par timmar innan väckarklockan ringde vid 0740. Love it.

Eftersom jag jobbar hemifrån idag spelar det kanske inte så stor roll om jag sitter med deg i huvet hela dan. Men det vore ju trevligt att kunna sova på nätterna.

Jag skyller på allt jag borde göra, allt jag försöker göra. Men det känns bara som om jag står och stampar på samma ställe hela tiden. Det kan ha med att göra att jag är värdelös på att få tummen ur röven och faktiskt ta tag i saker. Menmen, jag måste väl ändra på det om det ska bli nåt av det här.

Nu ska jag käka lunch och sen ska jag försöka hålla mig vaken hela dagen och försöka göra något vettigt.

Dagens visdomsord: Det är bättre att sova än att inte göra det.

När din hygien ifrågasätts av Anna Anka.....

...då sitter jag här igen. Iför endast kalsonger, t-shirt och strumpor. Det är inte en vacker syn. För att motverka den här intetgörande situationen jag just nu hamnat i gjorde jag tidigare i veckan en lista på saker som skulle göras under de tre dagar jag var ledig från mitt måste-vara-på-jobbet-jobb på addnature. Men tydligen var jag inte tillräckligt hård mot mig själv. För nu har jag hunnit med att bocka av allt på listan förutom en grej, och den sitter jag och funderar på nu.

Eller så är jag så sjukt effektiv att jag knappt är mänsklig. Det är nåt av de två alternativen. Jag hoppas på nummer två.

Idag har jag skickat ett mail angående ett jobb i frankrike, men eftersom jag skrev på engelska så utgår jag ifrån att de kommer att rynka på näsan, fnysa och föraktfullt slänga mitt mail utan att läsa det för att sedan återgå till att doppa si frasiga baguette i lite mustigt rödvin och fortsätta sin 3 timmars lunch efter vilken de kommer att behöva smälta maten i en kvart och sedan är det dags att gå hem.

Jag har även bakat de två bästa limporna jag någonsin bakat i hela mitt liv. The shizzniz. Eller vad nu ghettobarnen säger.

Det jag däremot inte har gjort är att sköte min hygien. Som jag nämnde tidigare sitter jag här i kalsonger och t-shirt. Och strumpor. Nackdelen med att jobba hemifrån är att man, i alla fall jag, förfaller totalt vad gäller min lekamen. Jag förbättrade dessutom just min andedräkt genom att äta ett hårdkokt ägg med lite kaviar på som jag hittade i kylen. sen tog jag en klutt pepparkaksdeg vi har kvar. Om Anna Anka såg mig nu skulle hon tvångsmata mig med kycklingbrosk och piska mig tills jag åtminstone duschade.

Men jag ska duscha, och jag ska ta hand om diskberget bakom mig. I alla fall innan Maria kommer hem.

Jag var ute och cyklade i snön idag. Det var roligt. Punkt. En liten extra runda på väg till Ica.

Jag blev för övrigt lite arg i dag också. På den mysbyx- och snowjoggersbeklädda tonårsfarsan före mig i kön på Ica som köpte fyra SEMLOR(!!!!!!). Jag ville greppa de vita pappkartongerna som innehöll dessa gräddfyllda bakverk och mosa dem mellan mina händer så att mandelmassan och grädden pressades ut ur springorna i den lite sunkiga pappen likt inälvorna i ur en överkörd groda. Sedan vända mig mot honom och skrika: NEJ, INTE ÄN!!!!

Men jag gjorde inte det. Jag bara spelade upp det ovan nämnda scenariot i mitt huvud och väntade lugnt tills jag fick lägga upp mina varor på bandet.


Dagens visdomsord: Om grisen är rosa, varför har då hönan så många fjädrar?

Ett öppet brev till chefen av Göteborg....eller.....Glenn, är du där?

Jag kommer inte att skriva något om Göteborg. Inget av vikt i alla fall. Jag hade en lång rant innestående som handlade om deras lokaltrafik, speciellt de där trådbussarna eller vad de nu heter. Jag kommer inte ihåg vad just den typen av tåg kallas, ni vet de där som går på gatorna och drivs av el. Som finns i Göteborg. Och mellan Hamngatan och Djurgården i Sthlm. Äh ni fattar vad jag menar. Min poäng var i alla fall att de där färdmedlen är rätt dåligt uttänkta.

Jag menar grejen med tåg är ju att de är snabbar eän annan trafik för att de har egna spår och således inte påverkas av vanliga kreti och pleti som kör bil. Men i Göteborg, denna annars så trevliga stad, har de släng ut dessa spår på vanliga bilvägar. Glenn, hur tänkte du där?

Det innebär att man med dessa tåg tar sig fram precis lika segt som om man åkte bil, buss eller rullator. Glenn, hur tänkte du där?

Se där jag hade det fortfarande i mig. Göteborgshärjet alltså.

Jaja, läste en sak idag som störde mig till bristningsgränsen. Eller ja, i ärlighetens namn kunde nog ingen i närheten(dammråttorna eller chokladmuffinsen jag åt på) se att jag blev upprörd, men upprörd blev jag. Det finns en organisation som heter Copyswede. De tycker att jag från och med den 1a april i år ska betala 160 spänn extra varje gång jag köper en hårddisk som har mer än 250GB lagringsutrymme. Varför? Jo för att de utgår från att jag kommer att lagra filer som är skyddade av upphovsrätt och om jag sedan skickar dessa filer till en kompis så måste upphovsrättsinnehavarna kompenseras.

Nu får ni väl fan ge er. Det är en sak att betala lite extra för videoband, kassetter och insplelningsbara dvd-skivor och sånt. För det är inte så mycket pengar. men 160 spänn för en hårddisk som kostar runt femhundringen blir en ganska saftig procentuell ökning på priset. Elektronikbranschen har argumenterat mot detta, med ett ganska sunt huvudargument. Många som köper stora hårddiskar privat gör det för att de vill lagra sina bilder, familjeminnen och digitala kärleksbrev(inte vet jag om man sparar sånt, men det lät gulligt) och därför är det helt orimligt att straffbelägga folk för att de vill bevara sina minnen på ett säkert sätt.

Jag lovar att det är Lars "pölsemannen" Ulrich som ligger bakom det här. På. Nåt. Sätt.

För övrigt vill jag skriva en liten stump om att Till Lindemann, mer känd som Rammsteins sångare, är en ypperlig karl vad gäller bröstmuskler, men framförallt, att skriva.

Satt och jobbade idag medan bilderna svischade förbi på skärmen lyssnade jag på Spring från Rosenrot. Texten handlar om en kille som har klättrar upp på ett broräcke för att se på utsikten. Folksamlingen under honom tror att han ska hoppa för att begå självmord. När han således inte gör detta utan försöker klättra ner igen ställer de sig i vägen och börjar hetsa honom att hoppa. När han inte gör så som publiken kräver smyger en ur publiken(berättaren i låten) upp på bron och puttar ner honom så att han ska undvika den skam han utsätter sig för genom att inte våga ta sitt eget liv.

Det låter kanske konstigt, men på tyska och med Tills ord blir det vackert.

Jag skulle kunna skriva om flera av texterna, men jag vill hålla mig hyfsat kort. Men vad sägs om en text som handlar om att hajar också gråter men eftersom de lever i havet är det ingen som ser deras tårar. Jag som har en sund fetisch för hav och deras djur blir gränsfall till tårögd när jag hör den.

Nu ska jag försöka producera nåt bra.

Dagens visdomsord: Jag blir svettig av att skriva blogg.