Ett öppet brev till chefen av Göteborg....eller.....Glenn, är du där?
Jag kommer inte att skriva något om Göteborg. Inget av vikt i alla fall. Jag hade en lång rant innestående som handlade om deras lokaltrafik, speciellt de där trådbussarna eller vad de nu heter. Jag kommer inte ihåg vad just den typen av tåg kallas, ni vet de där som går på gatorna och drivs av el. Som finns i Göteborg. Och mellan Hamngatan och Djurgården i Sthlm. Äh ni fattar vad jag menar. Min poäng var i alla fall att de där färdmedlen är rätt dåligt uttänkta.
Jag menar grejen med tåg är ju att de är snabbar eän annan trafik för att de har egna spår och således inte påverkas av vanliga kreti och pleti som kör bil. Men i Göteborg, denna annars så trevliga stad, har de släng ut dessa spår på vanliga bilvägar. Glenn, hur tänkte du där?
Det innebär att man med dessa tåg tar sig fram precis lika segt som om man åkte bil, buss eller rullator. Glenn, hur tänkte du där?
Se där jag hade det fortfarande i mig. Göteborgshärjet alltså.
Jaja, läste en sak idag som störde mig till bristningsgränsen. Eller ja, i ärlighetens namn kunde nog ingen i närheten(dammråttorna eller chokladmuffinsen jag åt på) se att jag blev upprörd, men upprörd blev jag. Det finns en organisation som heter Copyswede. De tycker att jag från och med den 1a april i år ska betala 160 spänn extra varje gång jag köper en hårddisk som har mer än 250GB lagringsutrymme. Varför? Jo för att de utgår från att jag kommer att lagra filer som är skyddade av upphovsrätt och om jag sedan skickar dessa filer till en kompis så måste upphovsrättsinnehavarna kompenseras.
Nu får ni väl fan ge er. Det är en sak att betala lite extra för videoband, kassetter och insplelningsbara dvd-skivor och sånt. För det är inte så mycket pengar. men 160 spänn för en hårddisk som kostar runt femhundringen blir en ganska saftig procentuell ökning på priset. Elektronikbranschen har argumenterat mot detta, med ett ganska sunt huvudargument. Många som köper stora hårddiskar privat gör det för att de vill lagra sina bilder, familjeminnen och digitala kärleksbrev(inte vet jag om man sparar sånt, men det lät gulligt) och därför är det helt orimligt att straffbelägga folk för att de vill bevara sina minnen på ett säkert sätt.
Jag lovar att det är Lars "pölsemannen" Ulrich som ligger bakom det här. På. Nåt. Sätt.
För övrigt vill jag skriva en liten stump om att Till Lindemann, mer känd som Rammsteins sångare, är en ypperlig karl vad gäller bröstmuskler, men framförallt, att skriva.
Satt och jobbade idag medan bilderna svischade förbi på skärmen lyssnade jag på Spring från Rosenrot. Texten handlar om en kille som har klättrar upp på ett broräcke för att se på utsikten. Folksamlingen under honom tror att han ska hoppa för att begå självmord. När han således inte gör detta utan försöker klättra ner igen ställer de sig i vägen och börjar hetsa honom att hoppa. När han inte gör så som publiken kräver smyger en ur publiken(berättaren i låten) upp på bron och puttar ner honom så att han ska undvika den skam han utsätter sig för genom att inte våga ta sitt eget liv.
Det låter kanske konstigt, men på tyska och med Tills ord blir det vackert.
Jag skulle kunna skriva om flera av texterna, men jag vill hålla mig hyfsat kort. Men vad sägs om en text som handlar om att hajar också gråter men eftersom de lever i havet är det ingen som ser deras tårar. Jag som har en sund fetisch för hav och deras djur blir gränsfall till tårögd när jag hör den.
Nu ska jag försöka producera nåt bra.
Dagens visdomsord: Jag blir svettig av att skriva blogg.
Jag menar grejen med tåg är ju att de är snabbar eän annan trafik för att de har egna spår och således inte påverkas av vanliga kreti och pleti som kör bil. Men i Göteborg, denna annars så trevliga stad, har de släng ut dessa spår på vanliga bilvägar. Glenn, hur tänkte du där?
Det innebär att man med dessa tåg tar sig fram precis lika segt som om man åkte bil, buss eller rullator. Glenn, hur tänkte du där?
Se där jag hade det fortfarande i mig. Göteborgshärjet alltså.
Jaja, läste en sak idag som störde mig till bristningsgränsen. Eller ja, i ärlighetens namn kunde nog ingen i närheten(dammråttorna eller chokladmuffinsen jag åt på) se att jag blev upprörd, men upprörd blev jag. Det finns en organisation som heter Copyswede. De tycker att jag från och med den 1a april i år ska betala 160 spänn extra varje gång jag köper en hårddisk som har mer än 250GB lagringsutrymme. Varför? Jo för att de utgår från att jag kommer att lagra filer som är skyddade av upphovsrätt och om jag sedan skickar dessa filer till en kompis så måste upphovsrättsinnehavarna kompenseras.
Nu får ni väl fan ge er. Det är en sak att betala lite extra för videoband, kassetter och insplelningsbara dvd-skivor och sånt. För det är inte så mycket pengar. men 160 spänn för en hårddisk som kostar runt femhundringen blir en ganska saftig procentuell ökning på priset. Elektronikbranschen har argumenterat mot detta, med ett ganska sunt huvudargument. Många som köper stora hårddiskar privat gör det för att de vill lagra sina bilder, familjeminnen och digitala kärleksbrev(inte vet jag om man sparar sånt, men det lät gulligt) och därför är det helt orimligt att straffbelägga folk för att de vill bevara sina minnen på ett säkert sätt.
Jag lovar att det är Lars "pölsemannen" Ulrich som ligger bakom det här. På. Nåt. Sätt.
För övrigt vill jag skriva en liten stump om att Till Lindemann, mer känd som Rammsteins sångare, är en ypperlig karl vad gäller bröstmuskler, men framförallt, att skriva.
Satt och jobbade idag medan bilderna svischade förbi på skärmen lyssnade jag på Spring från Rosenrot. Texten handlar om en kille som har klättrar upp på ett broräcke för att se på utsikten. Folksamlingen under honom tror att han ska hoppa för att begå självmord. När han således inte gör detta utan försöker klättra ner igen ställer de sig i vägen och börjar hetsa honom att hoppa. När han inte gör så som publiken kräver smyger en ur publiken(berättaren i låten) upp på bron och puttar ner honom så att han ska undvika den skam han utsätter sig för genom att inte våga ta sitt eget liv.
Det låter kanske konstigt, men på tyska och med Tills ord blir det vackert.
Jag skulle kunna skriva om flera av texterna, men jag vill hålla mig hyfsat kort. Men vad sägs om en text som handlar om att hajar också gråter men eftersom de lever i havet är det ingen som ser deras tårar. Jag som har en sund fetisch för hav och deras djur blir gränsfall till tårögd när jag hör den.
Nu ska jag försöka producera nåt bra.
Dagens visdomsord: Jag blir svettig av att skriva blogg.
posted by b_luthman at 8:29 AM
1 Comments:
Ha ha! Har saknat din mullrande bitska ton i bloggosfären och tycker fortfarande du är minst lika bra på att skriva som att fota...! Du måste nog bara hitta ett lämpligt forum? Visste inte att hav och djur med fjäll gjorde dig rörd, förresten. Och vilket superfint kort, förresten:)
Post a Comment
<< Home