historieskrivaren

det slog mig idag, att jag kan vara en del av det som kommer att bevaras till framtiden, och därmed få vara ett språkrör för vår tid. hur tragiskt skulle inte det vara, om jag en 23 årig ung herre, redan bitter och grinig, gnäller på allt och alla. någon konstig variant av en modern nietzsche. nja kanske inte så troligt att jag får stå som språkrör för min samtid när de undersöker historien om 500 år.
men då återstår ju frågan, vilka får vara huvudpersonerna från vår tid, vilka får de framträdande rollerna som "idéskapare", "tänkare", "modernister", "galning". jonas gardell? tomas dileva? göran persson? Thomas Quick? vem kommer at få den viktiga rollen at beksriva vår tid, går dne ens att beskriva. är den alltöfr turbulent och spretig för att låta sig plitas ner på papper som en period då de, och den idé var ledande. vilka idéer skulle det i sådana fall vara? idiotin och latheten? individualismen röstar jag för. vem fan bryr sig om andra när man har sig själv?
kommer vårt århundrade att utmärka sig överhuvudtaget, elle rkommer man att se tillbaka på 2000-talet som en jobbig period som man mest skäms över och vill hålla borta från skolböckerna. på grund av den förtappade folksjälen, den låga moralen, de nakna kvinnorna som låter sig utnyttjas, de muskulösa männen som äter hormoner så att deras testiklar krymper till russin, de korrupta politikerna som stiftar lagar men själva aldrig följer dem. kommer 2000-talet någonsin att få en renässans, kommer någon att se tillbaka och tänka" tänk om vi kunde återuppliva 2000-talet". komme rnågon att bry sig om historien längre? har vi blivit ett folk utan intresse för vårt förflutna, som om vi konstant går genom dörrar som vi stänger och låser bakom oss för att vi inte vill se tillbaka, inte ens kika i nyckelhålet. vi verkar lära oss av vårt förflutna. det får aldrig hända igen, står det i böcke rom förintelsen, men är de tnågon som faktiskt läser det, och om någon faktiskt läser det, är det någon som faktiskt bryr sig längre. har historien blivit en 55 minuter lång dokumentär som pumpas ut av viasat som ses av trötta hjärnor utan visioner och motivation. när tar historien slut? enligt Hegel har den redan tagit slut, vi har redan uppnått mänsklighetens mål, historiens mål, vi har uppnått vår frihet. men kan man hävda att historien någonsin tar slut, om historien tar slut måste det innebär att tiden har tagit slut. vajre sekund som går, blir till historia, varje sekund är en enhet som läggs till samlingen av sekunder, minuter och timmar. de enheter som utgör vår historia. om vår hisoria är slut så innebär det att vi alla har gått under, tiden har gett upp, vi står stilla. historia bilad så länge vi existerar. min histora går sakta framåt medan jag skriver detta, varje knapptryckning läggs till historien, en händelse som inte går att radera ut, min tid rinner sakta men säkert iväg, det gör din tid också. för varje ögonblick som går blir du lite äldre, du kommer lite närmare din egen utplåning. den tanken som just slog dig, kommer aldrig att slå dig igen, inte exakt den, inte just då, inte just så. den kommer aldrig tillbaka, så det enda du kan göra är att hoppas på att du tog till vara på den när den väl fanns där. fångade du ögonblicket? gjorde du allt av det, sög du ut allt som fanns i det så du lämnade det tomt och skrumpet för att falla ner i lådan av enheter som är vår historia.

dagens visdomsord: för varje dag som går, dör du lite mer

om hat, kärlek och likgiltighet

rubiken får det att låta som om läsaren kommer att få en djupgående, gärna skolastisk, analys av de tre termerna som rubriken tar upp. nu är inte så fallet, det är snarare bara en kort resumé av vad jag kom att tänka på idag när jag i mitt stilla sinne önskade död och förruttnelse över en av mina rumskamrater. en nära vän till mig sa en gång att motsatesen till kärlek inte är hat, utan likgiltighet. jag fick då ingen längre filosofisk utläggning om varför det skulle vara så. att den totala hängivenhetens motsats skulle vara total likgiltighet. när man ser det så, så framträder det kanske som naturligt. men det är bara om man framställer kärlek som total hängivenhet. jag vill påstå att så inte är fallet. det är ett förenklat sätt att se på kärleken, det är ett bredare begrepp än enbart hängivenhet, således kan nte den totala motsatsen inte vara total likgiltighet. om man ser kärlek som den positiva polen och hat som den negativa motsvarigheten, så blir bilden den av ett batteri. men är det så det fungerar, ett batteri behöver båda poler för att skapa en sluten krets, där strömmen gör nytta. men behövs verkligen den negativa polen i verkligheten, och gör den någon nytta? förutom det rent frestande i att planera gärningar mot de personen som råkar stå på fel lista, tomtens lista över de barn som inte varit så snälla.

min likgiltighet gäller ju den större delen av mänskligheten, det skulle i denna teori betyda att jag hyser den negativa känslan mot större delen av befolkningen. det känns ju inte rätt. det är ju snarare så att de jag hyser negativa känslor mot är ett fåtal utpekade, inte den stora massan. om den stora massan blir målet för mitt hat, så blir mitt hat alldeles för utspätt och tappar mening. när det riktas mot ett fåtal så blir det o andra sidan kraftfullt och fyller ett syfte. men jag har upptäckt att de som jag stör mig mest på här i världen, är inte de människor jag vill riktigt illa. det är snarare så att det ären kombination av den neutrala och den negativa polen. de är mig likgiltiga, men jag vill hellre se dem lida än vara lyckliga. den stora massan får göra som den vill, jag bryr mig inte, så länge det inte påverkar mig och mitt sätt att leva på. total likgiltighet, med några små undantag. det fåtal som jag faktiskt hellst vill att de ska ha det ganska jävligt, de märker troligen inte av min ovilja. vilket kan tyckas vara att slösa bort känslorna på dem. men det blir ju itne bättre av att jag personligen gör något åt dem, det handlar snarare om att världen ska vända sig emot dem, det är det jag vill. om jag själv gör det, då har jag ju tagit saken i egna händer och styr därmed deras öden. men om världen kan vända sig emot dem och behandla dem illa då har jag ju faktiskt fått som jag vill, utan att behöva smutsa ner mina egna händer. total likgiltighet.

dagens visdomsord: diska efter dig, annars kommer jag och tar dig när du sover