I denna ljuva sommartid
Jag började dagen med insikten om att elavbrottet hade strulat till min klockradio så det enda som skrålade ur högtalaren var bruset mellan två kanaler. Sjukt charmigt att vakna till. Efter att ha samlat kraft och sträckt mig efter fjärrkontrollen och slagit på tv4 möts jag av Göran Greiders vildvuxna anlete. Han ser lika yrvaken ut som jag känner mig.
Jag vet inte exakt vad det är de pratar om men någon nämner något om höjda försäkringspremier för rökare. göran brusar upp något och säger att eftersom större delen av alla rökare finns bland låginkomsttagarna så blir det en klassfråga om man höjer försäkringspremier för rökare. Göran vad tänkte du på när du vaknade i morse? Var du bakfull eller bara trögtänkt?
Hur kan det rimligtvis bli en klassfråga huruvida du röker eller inte. Möjligtvis kan det vara så att låginkomsttagare även är lågutbildade och därför inte riktigt förstår att rökning är ganska så skadligt. Det handlar inte alls om hur mycket pengar man har i plånboken, det handlar om att man, oavsett sin inkomst, väljer att utsätta sin kropp för ett skadligt beteende. Ungefär som att vissa bilförsäkringar bli rdyrare om du är under 25. Statistik visar att bilförare under 25 mer sannolikt kommer att hamna i en olycka än en som är 45.
Så nej Göran Greider, det är inte en klassfråga. Det är en fråga om vad man själv gör för val med sin egen kropp.
Från det ena till det andra. jag såg en kärra full med ynglingar som tagit någon form av student, troligen gått ut gymnasiet. De trallade friskt på ramsan "för vi har tagit studenten, för vi har tagit studenten, fy fan vad vi är bra". Min reflex blev ett "pfft". Jag är 25 år gammal och har gått ut grundskolan, gymnasiet, samlat ihop lite godtyckliga hp till en fil.kand. och sedan skaffat mig en magister-examen i journalistik. Jag ser inte något av det som en bedrift. Uppgifter har placerats framför mig och jag har gjort som det stått i instruktionerna. Vari ligger utmaningen? Bedriften? Jag vet att mina klasskamrater i gymnasiet inte höll med, alla tycte att det var så fantastiskt att ta studenten, att ha "klarat" gymnasiet. "Klarat"? Jag gick dit varje dag i tre år(förutom när Emym eller om det var Cissi, skulle hålla en lektion i dans, sorry), fick gratis mat och någon berättade saker jag behövde lära mig. Säkerligen håller inte så många av de jag studerat tillsammans med heller med. Men tyvärr det här är min blogg, här bestämmer jag.
En av de saker jag gjort där jag var jävligt nöjd med mig själv efteråt var när jag på omänskligt skakiga ben och krampande armar kravlade mig över kanten på Justus Filur i tunaberg. Den första "riktiga" led jag tradklättrat som försteman. Skräcken och osäkerheten på om en enda av mina placeringar skulle hålla om jag föll. Med andrenalinet sprutande ur öronen tog jag mig metodiskt och allt mer skakigt upp för klippväggen tills jag fick kunde häva kroppen över kanten och andas ut.
Dagens visdomsord: Gammal man luktar illa men tänker klart.
Jag vet inte exakt vad det är de pratar om men någon nämner något om höjda försäkringspremier för rökare. göran brusar upp något och säger att eftersom större delen av alla rökare finns bland låginkomsttagarna så blir det en klassfråga om man höjer försäkringspremier för rökare. Göran vad tänkte du på när du vaknade i morse? Var du bakfull eller bara trögtänkt?
Hur kan det rimligtvis bli en klassfråga huruvida du röker eller inte. Möjligtvis kan det vara så att låginkomsttagare även är lågutbildade och därför inte riktigt förstår att rökning är ganska så skadligt. Det handlar inte alls om hur mycket pengar man har i plånboken, det handlar om att man, oavsett sin inkomst, väljer att utsätta sin kropp för ett skadligt beteende. Ungefär som att vissa bilförsäkringar bli rdyrare om du är under 25. Statistik visar att bilförare under 25 mer sannolikt kommer att hamna i en olycka än en som är 45.
Så nej Göran Greider, det är inte en klassfråga. Det är en fråga om vad man själv gör för val med sin egen kropp.
Från det ena till det andra. jag såg en kärra full med ynglingar som tagit någon form av student, troligen gått ut gymnasiet. De trallade friskt på ramsan "för vi har tagit studenten, för vi har tagit studenten, fy fan vad vi är bra". Min reflex blev ett "pfft". Jag är 25 år gammal och har gått ut grundskolan, gymnasiet, samlat ihop lite godtyckliga hp till en fil.kand. och sedan skaffat mig en magister-examen i journalistik. Jag ser inte något av det som en bedrift. Uppgifter har placerats framför mig och jag har gjort som det stått i instruktionerna. Vari ligger utmaningen? Bedriften? Jag vet att mina klasskamrater i gymnasiet inte höll med, alla tycte att det var så fantastiskt att ta studenten, att ha "klarat" gymnasiet. "Klarat"? Jag gick dit varje dag i tre år(förutom när Emym eller om det var Cissi, skulle hålla en lektion i dans, sorry), fick gratis mat och någon berättade saker jag behövde lära mig. Säkerligen håller inte så många av de jag studerat tillsammans med heller med. Men tyvärr det här är min blogg, här bestämmer jag.
En av de saker jag gjort där jag var jävligt nöjd med mig själv efteråt var när jag på omänskligt skakiga ben och krampande armar kravlade mig över kanten på Justus Filur i tunaberg. Den första "riktiga" led jag tradklättrat som försteman. Skräcken och osäkerheten på om en enda av mina placeringar skulle hålla om jag föll. Med andrenalinet sprutande ur öronen tog jag mig metodiskt och allt mer skakigt upp för klippväggen tills jag fick kunde häva kroppen över kanten och andas ut.
Dagens visdomsord: Gammal man luktar illa men tänker klart.
posted by b_luthman at 4:04 AM
2 Comments:
Hahahaha, du skriver alltid lika jävla kul. Jag gillar särskilt din bestämda ton - det här är min blogg, här bestämmer jag. OCH jag håller med om den där tanken om "pfff".
Jävla bittermandel!
Post a Comment
<< Home