Om val och vilja

Det sägs ju att det är nån form av EU-val i dagarna. Jag har inte riktigt förstått vad det går ut på, Bengt sätter sig sällan in i politik, det är alltid samma trams ändå känns det som. Så i vanlig ordning kommer jag inte att rösta den här gången heller. Vilket jag också verbalt meddelat en del av mina vänner och studiekamrater. Vissa hävdar då att om jag inte röstar så har jag inte heller någon rätt att klaga efteråt. Vafalls!
Skulle jag inte få klaga bara för att jag inte röstar? Om det är så att det inte finns ett enda elternativ som jag känner att jag vill rösta på(vilket troligen är fallet) får jag då inte klaga? Låt oss göra en liknelse. En sydperuansk gerillagrupp har tillfångatagit dig och din familj. Det är dina tre favoritbröder som du tycker mycket om. Gerillasoldaten Garcia säger att du måste välja ut en av dina bröder som ska skjutas och stekas. Om du inte själv väljer någon kommer Garcia att välja åt dig. Du gråter en skvätt och funderar över hur du ska kunna välja, de är ju lika fantastiska allihop. Du säger att det är omöjligt för dig att ta det beslutet. Garcia väljer då ut Klas den yngste, för han ser fet och god ut. Garcia släpar ut Klas till ett dike, avärttar honom och gör honom redo för kvällens grillfest.
Du sitter självklart och gråter på grund av att du blivit av med en av dina favoritbröder. Du kunde inte välja, det fanns ingen valmöjlighet som kändes bra, eller mindre dålig.

Har du nu ingen rätt att klaga? Trots att du frånstod att välja?

Liknelsen har säkerligen fullt med missar och fel, men jag tyckte att det var en målande historia.

Nu ska jag äta.

Ge mig ett jobb, NU!!

Dagens visdomsord: Om livet inte är som du vill, så vill du fel.