det duggar tätt

Mina inlägg på den här gudsförgätna bloggen alltså. Inte ofta jag kreerar något två dagar i rad.

Idag gick jag in på aftonbladet.se och sökte på en kompis, gammal klasskamrat och duktig skribents namn. Skojsigt nog hittade jag lite saker som kunde fördriva min tid medan föreläsaren pratade något om medvetande och personlighet. Bra jobbat grabben!

men det var inte det som var mitt heta debattämne för dagen. Jag har nämligen insett att det är konstigt ibland. I kursen jag läser för tillfället finns det många människor. En del av dessa har förvånat mig vad gäller deras ålder. Vissa som jag trodde var typ drygt 35 var tydligen som mig, och en som jag trodde var betydligt yngre än mig var betydligt äldre. Jag ska försök dra lite slutsatser av detta utifrån deras personliga religiösa inställning. Den som jag trodde var mkt äldre men som var mkt yngre är någon form av spirituell figur. Alltså inte rent ut sagt religiös, men flummig om vi säger så. Den jag trodde var mkt yngre men som tydligen var mkt äldre är ateist. Av denna empiriska undersökning drar jag således slutsatsen att religiositet gör att du åldras i förtid medan ateism håller din utseende ungt och fräscht.

Gud gör dig gammal.

Jag skulle ifs kunna dra paralleller mellan det faktum att den som var mkt yngre än jag trodde konstant luktar rök. Inte brandrök utan cigarettrök, ett ypperligt sätt att destruera sitt yttre. Och inre för den delen. Men det var inte en lika rolig slutsats så jag håller mig till religiositeten.



Arkivbild från en yersiniaspelning på Ungdomens Hus, egentligen inte så bra, men jag gillar hur ljuset skär genom rummet och hamnar på messias-Mattis.

Dagens visdomsord: Sälj saker dyrt, det tjänar du på.

Utrustning

Vissa saker lär man sig av erfarenhet. En sån sak är t.ex. att min flickvän inte menar att man ska köpa en melon när hon vill bli överraskad. Men det var inte det jag......jag blev avbruten av att Hasse Aro förklarade att jag kan skicka sms till Leif GW, måste göra det nån gång. Antagligen med en fråga om någon deckarförfattare. Finns det något bättre än att höra Leif GW såga en nykläckt deckarförfattare med sin tunga andning och lätt arroganta uttalanden?

Hasse! Du avbröt mig!

Det jag ville säga var att jag börjar inse vilken utrustning jag egentligen behöver i min kameraväska. I dagsläget skulle jag kunna slänga iväg tre objektiv rakt av. Eller i alla fall två. Och de två kommer nog att säljas ganska omgående. Så känner du någon som vill ha en skarp och fin FA 35 mm f/2.0 AL till Pentax, eller ett Sigma 70-300 DL macro till Pentax så är det bara att höra av sig. I början av mitt fotograferade tyckte jag mest att det var ballt att ha mkt prylar. Nu börjar jag inse att det är viktigare att ha rätt prylar. Jag har två objektiv jag vill skaffa, det ena gör att jag kan sälja ett till av mina och det andra ger mig nya möjligheter. Men det får vänta tills budgeten håller för det.

Om jag inser att jag behöver mindre utrustning när det gäller foto så är det tvärt om när det gäller friluftsprylar. Jag behöver en värmejacka(Haglöfs Barrier Hood ligger bra till), en lättare sovsäck(Snugpak traveller extreme), en komprimeringspåse till tältet, en mulitfuelbrännare till köket. Sen kanske jag vill ha en större ryggsäck och någon form av duffelbag för resor.

Vad gäller skrivandet behöver jag snart ett nytt block, pennor har jag. Skribent är verkligen inget pryljobb, tyvärr.

Idag var jag och fotade mr William Rickman, ni vet snubben jag skrev om för UNT. Alltid trevlig. Bilderna blev helt ok också.



Det här är inte en av de bilderna, den här tog jag på kyrkogården på väg hem från stan.

Dagens visdomsord: Kokar man riset i samma gryta som chilin, ja då behöver man bara diska en gryta.

Helgflimmer

Återigen i uppsala efter en helg i sthlm hos fia. Fredagen spenderades med...ja, äta mat och kolla os. Vi la säkert några bitar på pusslet också. Lördag var dagen D. Förutom det faktum att hela jävla sthlm var lamslaget av att det snöade lite så t-banan la ner och informationen om vilka tåg som gick var ytterst sparsmakad(Bengt tycker att det är pinsamt att vi skryter med vår infrastruktur men den tål inte lite snö). Men efter mök och bök var det dags. Vi traskade iväg till Globen. Tyskarna kommer. Tyskarna kommer!

Jag måste säga att de första låtarna var lite av en besvikelse, inte så mkt pyro, och de var rätt tråkig belysning, men sen drog det igång. Marschtempo och feta eldsflammor och tysk disciplin. Rammstein förvandlade globen till deras alldeles egna klotgrill. Vi satt på b-läktaren brevid Manne och hans tokgravida flickvän(den ungen måste ha haft ett disco som heter duga där inne). Vi kände hur det hettade till när de drog på de gigantiska lågorna nere på scenen, jag kan bara tänka mig hur varmt det var där nere.

Det har ju varit mycket snack om OS på sista tiden. Svenskar som fått guld och silver och brons hit och dit. Jag väljer att kommentera en slagverkare jag känner: "Vem fan blir glad för ett OS-silver eller brons? Träna i minst 4 år för att inte vinna. Jag skulle fan ta livet av mig..."

Jag såg en tiggare på stan i lördags, det måste ha varit förjävligt kallt att stå på knä på drottninggatan och vänta på att folk ska lägga sina småpengar i hans lilla plastkopp. Jag hade min kamera med mig, min första tanke var att jag skulle ta en bild. Min andra var att det kändes lite fel, jag kände mig inte helt bekväm med det. men jag tänkta att man kan inte alltid ha det bekvämt. Så jag satte mig på huk på behörigt avstånd och tog några bilder. Det blev inte så bra, men jag hade i alla fall tagit några bilder. Alltid nåt. Men det kändes fortfarande lite smutsigt. Att plåta någon som sitter och tigger för sitt levebröd enbart för mitt eget höga nöjes skull. Nja.



Dagens visdomsord: En djupfryst sadel gör arslet kallt.

mördarhästarna anfaller

Efter att ha blivit påmind om en hemsk incident i somras känner jag mig tvingad att dela med mig av min upplevelse för att varna andra så de inte råkar ut för samma öde som mig.

Jag och min trevliga flickvän Sofia var i Tunisien i somras. Sofia ville gärna rida på en häst, detta bokades in och vi begav oss iväg för att rida runt på ön i solnedgången. Efter vissa besvär hävde jag mig vigt upp på hästen jag blivit tilldelad. Min kropp skrek nej men Fia sa: Jodå. Mina första intryck av att återigen sitta på en hästrygg var vansinnig skräck. Djuret under mig väger hundratals kilo och gör som det vill även om jag försöker få min aggressiva rädsla att stråla ner i djuret så att det ska bli lugnt. Med vilda ryckningar med huvudet försöker det kasta av mig, genom att låta huvudet dyka ner mot marken kastas jag framåt och gör nästan på mig av rädsla. Det kanske framgår, men jag gillar inte att rida. Jag har inga problem met att cykla nerför slalombackar eller åka skidor nerför stora berg, men hästar är inte min grej. De är okontrollerbara. Transportmedel med egen vilja är inte bra.

I vilket fall, efter en stunds ridande börjar jag vaggas in i en falsk trygghet, jag har släppt tankarna om att jag ska dö. Nu känns det nästan avslappnande. Helt plötsligt dyker de upp som från ingenstans! Ett helg äng med dromedarer med bleka franska turister, ni vet såna som badar i speedos och tycker att skadedjur i trädgården är en schysst förrätt. De tränger sig förbi oss, våra hästar blir oroliga, jag känner hur djuret spänner musklerna och blottar huggtänderna. Det gör sig redo för strid. Min häst börjar okontrollerat att backa. Vad mördardjuret mellan mina ben inte vet om är att det står fler dromedarer bakom mig. Dessa börjar råma och grymta, de stampar i marken och fäller ut sia klor. Plötsligt slår det mig att jag nu kan dö med kunskapen om var lätena som Luke Skywalkers Tonton utstöter kommer ifrån, det är dromedarer som spelats in och använts för att ge röst åt Star Warsdjurets nedkylda ångest.

Jag rycks från George Lucas förtrollade värld, min överlevnads instinkt tar över. Som tur var tas den över av en liten tunisisk pöjk som tar tag i min häst och drar den framåt bort från de blodtörstiga dromedarerna. Det hela löser sig och jag kan med gråten i halsen och adrenalinet sprutandes ur öronen rida vidare på vår lilla tur. Ännu en gång har jag stirrat döden i vitögat och undkommit.

Vad vill jag då säga med detta? Jo, para aldrig ihop en höst med en dromedar, de hetsar varandra att döda dig. Hästar är inte säkra transportmedel. Och Tonton-ljuden i Star Wars kommer från dromedarer.


Jesper, sitter och väntar på att fruksotvattnet ska bli varmt.

Dagens visdomsord: Hästar är farliga, akta dig.

bulleribulleribock

Jag vet egentligen inte varför jag skriver just nu, jag minns att jag hade något att berätta i förrgår, men det blev aldrig av att jag skrev nåt då. Så jag tänkte göra det nu istället, men nu har jag ju glömt bort vad det var jag skulle säga. Men jag har kanske nåt annat att berätta. Igår var jag med Oskar på thaiboxning, hence: blåmärken på magen och en svullen vrist idag. Blåmärken för att vi inte kunde låta bli att ta i lite för mkt när vi skulle sparka på varandra, den svullna vristen för att jag lyckades träffa hans armbåge när med en spark. Eller så är det för att jag översträckt den, vilket jag ofta gör när jag sparar på folk utan att ha skor på mig. Lätt hänt.

Idag har jag köpt en pomelo, den ska bli rolig att äta. Första gången jag åt en sån var när jag och fia var i thailand. Satt och tittade igenom våra semesterbilder från både thailand, berlin och tunisien och inser att jag vill ut och resa igen. Helst till egypten, eller malaysia, men det är lite för långt för bara en vecka. Jag vill dyka och snorkla, det är så jäkla ballt.

Jag har dessutom fått grepp om mitt eget skrotum och börjat bygga ut min portfolio. Har börjat boka in lite plåtningar, inget kommersiellt ännu dock. Men nu börjar det bli lite kreativ press, måste dra ut några bra idéer ur arslet så det blir bra. Det är mkt som hänger på det nu. Frågan är bara var all denna fantastiska inspiration ska komma ifrån. Men men, det ordnar sig nog.

Nu ska jag äta min pomelo och sen läsa lite mer ur Vilja av Sten av Aron Ralston.


Min barndomsvän Johan, som nu för tiden utvecklar elbilar på företaget ElectroEnginge. Han har egna visitkort. Det är coolt.


Dagens visdomsord: Alla barn är små från början, sen blir de stora. Men vissa är precis lika jävla jobbiga hela tiden.