mördarhästarna anfaller

Efter att ha blivit påmind om en hemsk incident i somras känner jag mig tvingad att dela med mig av min upplevelse för att varna andra så de inte råkar ut för samma öde som mig.

Jag och min trevliga flickvän Sofia var i Tunisien i somras. Sofia ville gärna rida på en häst, detta bokades in och vi begav oss iväg för att rida runt på ön i solnedgången. Efter vissa besvär hävde jag mig vigt upp på hästen jag blivit tilldelad. Min kropp skrek nej men Fia sa: Jodå. Mina första intryck av att återigen sitta på en hästrygg var vansinnig skräck. Djuret under mig väger hundratals kilo och gör som det vill även om jag försöker få min aggressiva rädsla att stråla ner i djuret så att det ska bli lugnt. Med vilda ryckningar med huvudet försöker det kasta av mig, genom att låta huvudet dyka ner mot marken kastas jag framåt och gör nästan på mig av rädsla. Det kanske framgår, men jag gillar inte att rida. Jag har inga problem met att cykla nerför slalombackar eller åka skidor nerför stora berg, men hästar är inte min grej. De är okontrollerbara. Transportmedel med egen vilja är inte bra.

I vilket fall, efter en stunds ridande börjar jag vaggas in i en falsk trygghet, jag har släppt tankarna om att jag ska dö. Nu känns det nästan avslappnande. Helt plötsligt dyker de upp som från ingenstans! Ett helg äng med dromedarer med bleka franska turister, ni vet såna som badar i speedos och tycker att skadedjur i trädgården är en schysst förrätt. De tränger sig förbi oss, våra hästar blir oroliga, jag känner hur djuret spänner musklerna och blottar huggtänderna. Det gör sig redo för strid. Min häst börjar okontrollerat att backa. Vad mördardjuret mellan mina ben inte vet om är att det står fler dromedarer bakom mig. Dessa börjar råma och grymta, de stampar i marken och fäller ut sia klor. Plötsligt slår det mig att jag nu kan dö med kunskapen om var lätena som Luke Skywalkers Tonton utstöter kommer ifrån, det är dromedarer som spelats in och använts för att ge röst åt Star Warsdjurets nedkylda ångest.

Jag rycks från George Lucas förtrollade värld, min överlevnads instinkt tar över. Som tur var tas den över av en liten tunisisk pöjk som tar tag i min häst och drar den framåt bort från de blodtörstiga dromedarerna. Det hela löser sig och jag kan med gråten i halsen och adrenalinet sprutandes ur öronen rida vidare på vår lilla tur. Ännu en gång har jag stirrat döden i vitögat och undkommit.

Vad vill jag då säga med detta? Jo, para aldrig ihop en höst med en dromedar, de hetsar varandra att döda dig. Hästar är inte säkra transportmedel. Och Tonton-ljuden i Star Wars kommer från dromedarer.


Jesper, sitter och väntar på att fruksotvattnet ska bli varmt.

Dagens visdomsord: Hästar är farliga, akta dig.