Bra musik och feta barn
I helgen var det så dags för den efterlängtade hovet-spelningen med Killswitch Engage och In Flames som huvudakter. Som förband hade arrangörerna(eller vilka det nu var) skrapat ihop Maylene and the sons of disaster, Everytime I die och Dead by April. Första förbandet missades medan vi stod ute och frös. Everytime I die gjorde sitt, inget jag hurrade för men inget jag fick kväljningar av heller, någon form av hardcore med jobbigt dansande gitarrist. Såna där moves som ser ut som en blandning av Attack-Attack och The HIVes, något störande. Sen var det dags för kvällens lågvattenmärke, Dead by April. Alla som såg förra årets Robinson har hört deras "hit" Losing you, vinjettmusik som den var. De avslutade för övrigt sitt set med just den låten. Annars var det inte mycket att hänga i julgranen. Visst, de tunga partierna där sångaren tog i från pungen lät väl ok, men annars var det lite för mycket pojkbands stämmor på rensången och förinspelade körslingor är ett big no-no(speciellt när de har den där obehagliga Cher-effekten).
I vilket fall, efter DBA hade gått av och scenen riggades om släntrade KSE upp p åscenen, de var, enligt min åsikt, jäkligt sköna live. Adam Dutkiewicz spelar över och härjar, men är rätt underhållande. Howard Jones(sångaren) låter bra även live. De uppmanan publiken att applådera Maylene and the sons of disaster, vilekt gjordes. Detsamma skedde för Everytime I die, men när det blev dags för Dead by Aprils ture, ja då svarade publiken med ett homogent burop, lite pinsamt för DBA, men de var faktiskt på fel plats vid fel tid(för övrigt hände samma sak när IF ville tacka förbanden).
In Flames levererade sitt set, Anders FRidén är behållningen när de spelar live, bra publikkontakt och han låter också sjukt bra live. Bra scenshow med lite pyro och dylikt. Fia lyckades precis hålla sig vaken genom hela setet, fick höra senare att Johan sov under två IF-låtar. Så går det när man ska jobba hela dagarna. När In Flames spelade Alias tror jag att det var tyckte jag att refrängen lät konstig. SÅngen var liksom så fyllig och maffig, i ett mörkt ögonblick tänkte jag "Inte kan det vara så illa att de har förinspelade slingor", men ett ögonblick senare insåg jag att de inte alls sjunkit lika lågt som Dead by April. Det var publiken på ståplats som sjöng med för full hals. Grymt!
Just ja tjocka barn var det. Det ogillar jag. min lilla storasyster föreslog " A modest proposal" men jag tror inte det är någon hit när det gäller feta barn, de smakar nog inte så gott. Jag tar då hellre en vältränad 10 åring en en gosse i samma ålder där man knappt ser var han slutar och bilringen han flyter runt i börjar.
Det blir inte mer om feta barn, de flesta vet nog var jag står i frågan.
En liten bild på Uppsala Höger som jag tyckte att UNT kunde publicera tillsammans med min artikel för snart ett år sen, de tyckte annorlunda.

Dagens visdomsord: Att spreta med armar kan straffa sig om man hoppar från 3 meter ner i vatten.
I vilket fall, efter DBA hade gått av och scenen riggades om släntrade KSE upp p åscenen, de var, enligt min åsikt, jäkligt sköna live. Adam Dutkiewicz spelar över och härjar, men är rätt underhållande. Howard Jones(sångaren) låter bra även live. De uppmanan publiken att applådera Maylene and the sons of disaster, vilekt gjordes. Detsamma skedde för Everytime I die, men när det blev dags för Dead by Aprils ture, ja då svarade publiken med ett homogent burop, lite pinsamt för DBA, men de var faktiskt på fel plats vid fel tid(för övrigt hände samma sak när IF ville tacka förbanden).
In Flames levererade sitt set, Anders FRidén är behållningen när de spelar live, bra publikkontakt och han låter också sjukt bra live. Bra scenshow med lite pyro och dylikt. Fia lyckades precis hålla sig vaken genom hela setet, fick höra senare att Johan sov under två IF-låtar. Så går det när man ska jobba hela dagarna. När In Flames spelade Alias tror jag att det var tyckte jag att refrängen lät konstig. SÅngen var liksom så fyllig och maffig, i ett mörkt ögonblick tänkte jag "Inte kan det vara så illa att de har förinspelade slingor", men ett ögonblick senare insåg jag att de inte alls sjunkit lika lågt som Dead by April. Det var publiken på ståplats som sjöng med för full hals. Grymt!
Just ja tjocka barn var det. Det ogillar jag. min lilla storasyster föreslog " A modest proposal" men jag tror inte det är någon hit när det gäller feta barn, de smakar nog inte så gott. Jag tar då hellre en vältränad 10 åring en en gosse i samma ålder där man knappt ser var han slutar och bilringen han flyter runt i börjar.
Det blir inte mer om feta barn, de flesta vet nog var jag står i frågan.
En liten bild på Uppsala Höger som jag tyckte att UNT kunde publicera tillsammans med min artikel för snart ett år sen, de tyckte annorlunda.

Dagens visdomsord: Att spreta med armar kan straffa sig om man hoppar från 3 meter ner i vatten.