torkar

sitter här och inväntar att min middag ska bli färdig, trots att jag egentligen borde passa den. samtidigt torkar jag lite morötter och potatis, för att ha me där bror och jag ska ut i friska luften i en vecka. ska även torka lite paprika och lök. funderar på att torka svamp, men måste se om det finns hemma hos mamma o pappa först.
hatar o klippa gräs.

borde träna idag. körde bara ben o mage i går, lite slött....köpte lite roliga saker idag, så vi får väl se om träningen börjar ge resultat. och nej mamma det är inte anabola, det är lite extra protein för att ge musklerna mer att bygg av. men troligen kommer det inte att märkas ett skit. har böjrat tappa benmusklerna från i vintras nu. går stadigt ner nåt hekto/gymbesök. suger....tänkte at tjag skulle få behålla dem om jag körde mer ben o käkade lite extra. annasr ger väl träningen lite resultat. borde äta bättre dock, om man inte äter ordentligt så får man ingen energi att träna med.

hur perfekt ska nåt vara för att vara perfekt? är det som jag fåttför mig att perfekt är ett stadium då inget mer kan uppnås. tinget som har uppnåt stadiet perfekt kan inte förbättras på något tänkbart sätt. det borde vara så, jag vill gärna tro att perfektion är ett oföränderligt stadium. inget kan förändras utan att detta stadium lämnas.
är det sunt att försöka uppnå detta i varje del av sitt liv, eller är det en omöjlighet som inte ens bör utforskas? om man inte uppnår perfektion så kan man ju alltid bli bättre, men vill man inte vara bäst? vill man inte ha det bästa som finns? vill man inte leva i ett liv fyllt av perfektion? är då termen perfekt subjektiv?
ja till viss del, eftersom det kan handla om personliga värderingar så lutar det åt att perfekt är ett subjektivt stadium. det innebär ju dock att det inte finns någon mall för vad som ska vara perfekt. detta konstaterande krockar något med min världsbild. om realismen inte är sann, så är allt subjektivt. vilket låter lockande för vissa. men då finns inte längre några mallar för hur saker ska fungera, inget är bestämt inga formar finns att ta hjälp av. det känns som om kontrollen som krävs för att klara av livet försvinner i en anti-realism.
om vi inte har något att gå efter är det som att bygga ett hus utan en ritning, visst det går att göra på känsla, men då ser det ut som nåt en vindögd säl kunde ha byggt med högra flabben.

kontroll är älskvärt. ge mig kontroll. ge mig kontroll över allt. ge mig kontroll över allt som händer. ge mig kontroll över allt som händer mig.

dagens visdomsord: torkad mat är liten i storlek o vikt...

människor, vad är de bra för egentligen?

ja, frågan slår mig dagligen, när jag stöter på dessa varelser. vad gör de här? varför låter de så mycket? varför är de så tröga? o den viktigast frågan av dem alla, vad fan vill de mig egentligen?
jag funderar och funderar, men kommer inte på något vettigt svar. jag tycker mig göra det förhållandevis klart att jag inte är intresserad om jag inte får något utbyte av det själv...välgörenhet är såna med för dåligt samvete och för lite självinsikt sysslar med. inte såna som mig. såna som mig inser att välgörenhet inte är något att satsa på, det är bara tråkigt och tröttsamt. det ger liksom inget substantiellt tillbaka. substans och materiella sker är det som gör att saker och ting snurrar. så är det ju faktiskt. utan mat är folk hungriga, hur jävla lyckliga de än är. utan vatten blir folk törstiga, hur kära de än är. utan pengar kan man inte köpa varken mat eller vatten, alltså spelar det ingen roll hur jävla lycklig eller kär man är om man inte har pengar. du dör likt förbannat..lycklig eller olycklig, du kommer att dö lika ångestylld som alla ändra ändå.
jag misstänker att det inte finns någon, förutom på tv såklart, som när de dör är helt nöjda med allt de åstadkommit.

det jag vill komma fram till är att; alla får göra vad de vill, bara de inte stör mig.

nu ska jag kolla till mitt surdegsbröd..
dagens visdomsord: skit inte i köket, maten smakar sämre