människor, vad är de bra för egentligen?

ja, frågan slår mig dagligen, när jag stöter på dessa varelser. vad gör de här? varför låter de så mycket? varför är de så tröga? o den viktigast frågan av dem alla, vad fan vill de mig egentligen?
jag funderar och funderar, men kommer inte på något vettigt svar. jag tycker mig göra det förhållandevis klart att jag inte är intresserad om jag inte får något utbyte av det själv...välgörenhet är såna med för dåligt samvete och för lite självinsikt sysslar med. inte såna som mig. såna som mig inser att välgörenhet inte är något att satsa på, det är bara tråkigt och tröttsamt. det ger liksom inget substantiellt tillbaka. substans och materiella sker är det som gör att saker och ting snurrar. så är det ju faktiskt. utan mat är folk hungriga, hur jävla lyckliga de än är. utan vatten blir folk törstiga, hur kära de än är. utan pengar kan man inte köpa varken mat eller vatten, alltså spelar det ingen roll hur jävla lycklig eller kär man är om man inte har pengar. du dör likt förbannat..lycklig eller olycklig, du kommer att dö lika ångestylld som alla ändra ändå.
jag misstänker att det inte finns någon, förutom på tv såklart, som när de dör är helt nöjda med allt de åstadkommit.

det jag vill komma fram till är att; alla får göra vad de vill, bara de inte stör mig.

nu ska jag kolla till mitt surdegsbröd..
dagens visdomsord: skit inte i köket, maten smakar sämre