Semester eller jobb?

För några timmar sedan steg jag återigen innan för dörren på mitt trångbodda lilla rum i Uppsala. Efter ett par dagar i stugan i jämtland, känns staden och rummet ännu mindre och luften ännu mer fylld av avgaser och damm. Hittills har jag haft 2 veckor ledigt sen mitt sommarvik slutade. Lönen har trillat in. trevligt.
men hur betecknar man en vecka då man hetsat för att hinna med att göra saker som kan bli ett reportage, jag ville ju göra det jag gjorde. Det är fritidssysselsättningar, men samtidigt kände jag ett milt tvång att göra något som kunde resultera i de förväntade reportaget som jag lovat mig skriva medan jag var där. Det hela slutade ju med att det blev ett reportage, inte för att det är färdigt än, men jag har iaf grundmanus klart. Trivsamt nog knattrade jag ihop det på en förmiddag, bilderna tog två kvällar att få ihop. Dock delades ju kvällarna mellan trivselfiske och fotografering. En inte helt lätt kombination. Lite som när man åker skidor och det är bra väder. Man vill ju jäkligt gärna åka, men för att någon gång få ihop en schysst portfolio så måste man ju plåta. Med den ansvarsbringande tyngden av kameran på ryggen vadade jag omkring i en liten jämtländsk å och försökte slappna av. Hela tiden på spänn och spanandes efter om någon av de andra fick fisk så jag kunde få bilder, eller något bra motiv längs stranden som kudne passa som miljöbild.

Till slut fick jag ihop de bilder jag tror mig behöva och sista kvällen kunde spenderas utan kamera. Enbart trivsel. Trodde jag ja. Så fort kameran ligger hemma får jag lite ångest, tänk om idag är den dagen då jag skulle få den där perfekta bilden om jag hade kameran med. Tänk om jag kunde få igång min karriär på den bild jag kunde ha tagit idag. Stressen är ofrånkomlig. Det konstanta manandet från min logiska, strategiska sida som pressar min kreativa sida att konstant tänka jobb, arbete, karriär. Tänk om jag fick stänga av den halvan av hjärnan bara för en dag. Bara njuta. Fel bransch grabben. As we speak sitter jag och retoucherar bilder, till en kund. De är redan betalda så jag känner mig lite stressad att få dem klara.

Men om några dagar, på tisdag för att vara exakt, sticker jag och fia till Tunisien. Afrika. This is Africa. Hello Africa tell me how you're doin! Det ska bli jäkligt skönt, även om kameran får åka med.


Dagens visdomsord: Myggbetten på fotknölarna kliar mest.

Long time no gnällande

Nu var det ett tag sen jag satt här och klagade på något. kan bero på att jag jobbat de senaste tre veckorna, men jag är jäkligt skeptisk till att jobbet hidnrat mig från att sitta här.

Så vad har hänt som jag kan diskutera med mig själv, det finns ju nämligen ingen annan som säger emot här. Inte just nu i alla fall.

Det går väl inte att undgå elefanten i rummet, Michael Jackson gick ju och dog för ett tag sen. jag vet inte riktigt hur jag ställer mig till det. Det är väl alltid tragiskt när en människa dör "före sin tid" om man ska använda slitna utryck. Men uppståndelsen stör mig ändå. EN människa dör, och hela världen påstås sörja. Oavsett hur misstförstådd och ensam, snäll och omtänksam, talangfull och nyskapande någon är så förtjänar han/hon inte den uppståndelse som varit. Tusentals barn dör av svält, aids, malaria och andra sjukdomar. Vem bryr sig om det? Var är Rubrikerna? Var är de specialinsatta minnesprogrammen? Var är den snyftande panelen med svenska halvkändisar som har någon anknytning till afrika? Media är ett obehagligt och intressant fenomen.

Jag vill fortsätta denna tråd en stund till. Det är fascinerande hur någon klassas som "kungen av pop" och en av de mest talangfulla och inflytelserika artisten någonsin, bara fr att han/hon råkat hamna i en genre som är allmänt gillad och godtagbar. Jag tycker att det är sorgligt att vi lever i en värld där talang mäts i antal sålda skivor, flest utsålda arenor, störst villa.

Jämför Michael Jackson med en kille som Devin Townsend(sångare och huvudkompositör i Strapping Young Lad), han spelade in och producerade Strapping Young Lads första skiva på 6 dagar i sin hemmastudio. Sedan dess har han gett ut ett antal skivor med SYL och ett flertal egna projekt. Det är allt som oftast han som står bakom arrangemang, musik, text och produktion. DET är talang. Men det råkar vara så att många av de projekt han drar igång inte riktigt är mainstream-musik. på grund av det hamnar han långt från sin välförtjänta plats bland de bästa och mest talanguflla musikerna.

Vem är det som bestämmer egentligen? Du? Jag? Dem? Eller är det en ohelig blandning där ingen vet in eller ut.

Nu ska jag sova för klockan är mycket och jag måste upp och jobba vid 11 imorgon.

Dagens visdomsord: Om man inte jobbar eller säljer sig själv, då får man inga pengar.