idag har jag som så många andra dagar, inget vettigt att säga till världne. om nu världen hade varit intresserad av att lyssna. nu har jag ju inbildat mig att det faktiskt är någon som läser det jag skriver annars skulle jag ju inte skriva i berättar form m.m. . men jag nöjer mig med det faktum att jag själv går tillbaka och läser skiten nån gång ibland.
jagkänne rnågon typ av ansvar att underhåll amig själv me datt skriva här, för att det gör mig lite lycklig att få sitta o skriva saker som hände ri min omvärld, troligen någon typ av komplex för att jag aldrig skrev dagbok när jag var yngre. troligen skulle freud ha haft någon teori om hur jag vill ligga med mina föräldrar...menmen
hittills tycker jag att jag har fått i hop rätt mkt för att inte ha berättat ett dug gom vad som faktiskt har hänt. kan bero på att jag egentligen int eorkar berätt aom nåt av det som hätn för att de thelt enkelt inte är av någon relevans för framtidens människor. förutom det faktum att jag har kört av sulorna på mina cykelskor så dessa ska limmas på igen, så de iaf klarar säsongen ut. nya får det bli i vår eller nåt...får börja springa istället. suck...löpardojorna ska fram ur hyllan....
nu har jag ju faktiskt berättat något som har hätn och fått ihop ganska bra med utrymme. så jag petar in en bild på mig själv medan jag ändå hålle rpå...
dagens visdomsord: nu kan trötta ögon få visine...
