Snö...spårtrafik och annat

Ni har hört det förr.

Det tydligen snö ute idag. Ryktet har bekräftats från flera håll. I vanliga fall är det en glad nyhet för mig. Jag gillar snö, älskar skidåkning och snöbollskrig. Men här i stockholm känns denna kyliga nederbörd mer som en börda än som en bringare av glädje.

Helt plötsligt måste man acceptera att jag inte längre kan räkna med att jag kommer till jobbet i tid eller bara ta mig någonstans när jag själv tänkt mig att göra det. Varje år verkar SL och SJ bli lika chockade över att vi lever i ett land som faktiskt har minusgrader och snö en rätt stor del av året. Och varje år blir jag lika irriterad. Jag betalar lika mycket till SL och SJ på vintern som jag gör på sommaren. Men ändå kan jag inte räkna med att den facila summan ger mig samma trygghet oavsett årstid.

Jag tycker att det är fascinerande att man valt att använda sig av ett färdmedel i det här landet där det uppenbarligen inte funkar ordentligt en stor del av året i en stor del av landet. Och att man dessutom helt kallt räknar med att man liksom bara får acceptera det.

Raljering avslutad.

Dagens visdomsord: Jag tittar heller på lemlästade människor än lemlästade marina däggdjur, men sån är jag.