ambivalens och ansökningar

Ju mer jag sitter och skriver, ju mer tid får jag att fundera över att det kanske egentligen är bilder jag vill jobba med. Jag känner alltid ett uns av avundsjuka när jag intervjuar fotografer. Det måste ju betyda att jag egentligen vill vara där de är. Men hur ska jag ta mig dit? jag har ju ifs sökt ett sommarvik som fotograf, kommer även att söka ett fotografvik till. Sen är flera av de andra vik jag sökt såna där man som reporter måste fota också. Vilket skulle vara en bra kompromiss, då skulle jag verkligen känna vilket jag helst vill. Fast just nu är det faktiskt fotografviken jag hoppas mest på, det vore guld.

Sen hittade jag ett annat sommarvik som vore jätteroligt. Djurskötare på Kolmården! Tänk att få gå runt och mata djuren och klappa på dem varje dag. För ovanlighetens skull har det inte varit en barndsomsdröm, snarare något jag skulle tycka var roligt nu. Det skulle göra att jag ville gå upp på morgonen, få klappa elefanter, grisar, antiloper, björnar, grisar igen för de är så söta. Men det ligger kanske inte riktigt på den linje jag bör följa just nu. Det vore skojsigt.

Nu ska jag väl försöka skicka iväg några ansökningar till, har blivit ett par om dagen de senaste dagarna.

Dagens visdomsord: Slapptaskar får inte mycket gjort