alltid dessa barn....

Har nästan just kommit hem från sthlm, för att fördriva tiden på tåget och lite dödtid på centralen så köpte jag ett nummer av en kvällsblaska jag låter vara onämnd (det var inte expressen). Jag började läsa lite förstrött och tänkte att om jag låtsas vara intresserad så kanske det blir roligare läsning. Hör och häpna, som vanligt fungerade det. Jag bläddrar igenom hela tidningen och hittar lite olika artiklar som väckte intresset. Men mot slutet så kommer tidningens relationssida. Här kan man, om man är rådvill, fråga experter för hur man ska göra med sitt liv. Dagens dilemma(rubriken var sådan) handlade om en kvinna som varit tillsammans med en man i två års tid. Sedan tidigare förhållanden hade kvinnan två barn vilka var ganska stora nu. Hon kände ingen lust att skaffa fler barn för hon tyckte att det hade varit jobbigt när de barn hon hade var små. hennes partner hade dock inga egna barn och ville ha sådana, barn alltså. Och pratade ofta om att han ville ha några. t.ex. efter att de haft sex så sa han något i stil med "nu kan man ju hoppas att det blev en bebis". Vilket gjorde kvinnan upprörd eftersom hon inte ville ha några barn och hade gjort detta klart. Enligt kvinnan hade mannen ingen aning om hur mkt arbetet som barn krävde. Det var alltså själva dilemmat. man hade då tillfrågat tidningens "relationsexpert" hon menade att kvinnan var rädd för att skaffa barn igen, men att hon var tvungen att möjligöra en diskussion kring ämnet. Experten hävdade vidare att kvinnan var egoistisk som inte ville ge sin partner möjligheten att få egna barn eftersom han tog hand om hennes barn från tidigare förhållanden. Läsare hade även fått lämna kommentarer på nätet om kvinnas val(att skaffa barn eller ej), en av de som hade sagt "ja" tyckte att, jag citerar: "ingen har rätt att förneka en annan människa gåvan att vara förälder och all den gränslösa kärlek som ett barn innebär." Och efterosm jag citatet var underskirvet så nämner jag kommentatören vid namn "anna".

Ok. I vanliga fall tycker jag att människors privata angelägenheter är just sådana, privata, men i det här fallet hade det redan hängts ut offentligt, så jag fortsätter bara på tråden. För det första, hur kan en relationsexperthävda att någon är egoistisk som inte vill gå med på att förändra sitt liv till något som personen upplever som negativt. Visst kan rädsla för förändring vara obefogad, men i det här fallet vill jag hävda att så är inte fallet. Om det handlade om att de skulle flytta ihop eller köpa bil tillsammans, då hade hennes rädlsa varit obefogad. En sådan situation går alltid att lösa i efterhand om det inte funkar som man tänkt. Men ett barn är inget man kan lösa i efterhand, det sitter där och kräks på löpande band vare sig man ångrar sig eller inte. Om hon verkligen inte vill ha barn så kan det aldrig vara egoistiskt att inte skaffa ett. Visst det är tråkigt för hennes partner om han vill ha ett eget barn, men då kanske de får fundera på om de ska gå skilda vägar. För att "gå med på" ett barn är nog ingen bra lösning för båda. Allra minst inte för barnet.
Sen att tant pappskalle med underskriften "anna" hävdar att ingen kan förvägra någon den gränslösa kärleken ett barn ger gör mig bara än mer övertygad om att när man föder barn så försvinner en del av hjärnan, iaf på vissa. Det är väl klart som korvsaft att man kan vägra att föda ett barn som man inte vill ha. Att överhuvudtaget tänka tanken som "anna" till och med verbaliserat i skriftform är för mig helt främmande. Om "anna" nu är nöjd med sina relationer och sina barn så må det vara så, men det betyder aboslut inte att alla skulle må bra av ett barn. för övrigt verkar det inte som "anna"s egna barn blivit tonåringar än, gränslös kärlek till sina föräldrar är väl kanske inte något som står överst på listan för en tonåring. Vill du ha gränslös kärlek, köp en labrador, de har inte vett till annat än att älska den som matar den. Vill du ha sömnlösa nätter och flera stora utgifter, skaffa barn.

Fan jag hade ju tänk tatt jag skulle försöka hålla mig på mattan med det här inlägget. Alltså inte börja smutskasta människors intelligens, men det är svårt när den inte existerar. Men jag har iaf hållit mig till stor bokstav i början på meingar. Framsteg med andra ord. Jag klarade mig iaf ganska långt innan smutskastningen började den här gången, "kill your darlings" är något jag har svårt för. Och mina darlings är smutskastningen, det är där jag frodas.

Nu ska jag dricka yoghurt och lukta på min omgivning!

dagens visdomsord: låt barnen föra sin egen tala, iaf de ofödda, de säger ingenting, det blir skönast så.