Bananflöjt och sadelsmorning

För en stund sedan blev jag klar med kvällens galleri från en krog i Uppsala. VImmelafton för UNT: Lite extra pengar och några känner igen mitt namn på redaktionen. Tyvärr var kvällens vända lite komplicerad, det var nämligen en fotograf från Uteliv Uppsala där också, även huset egna fotograf sprang runt och plåtade. Det var inte heller så mycket folk, så vi fick slåss lite om motiven. Tyvärr var iaf den ena fotografen som sprang runt där inte riktigt lika, enligt mig, schysst som jag är. Nu menar jag inte rent personligt utan snarare på ett professionellt plan. När Unt, fotografer fotar vimmel ska vi alltid fråga om personens namn och ge dem en lapp som informerar om var bilden hamnar och hur de kontar någon som kan ta bort deras bild. Det innebär att vi måste ha en förhållandevis bra kontakt med de vi fotar. Den andra fotografen där, sket i detta och fotade folk lite hur han ville, utan att fråga först. Vilket märktes för det var många som blev arga på mig när jag kom fram och frågade om jag fick ta en bild på dem. De associerade kameran med den andra snubben som då tydligen tagit bilder på dem utan att de ville det.

Vid ett flertal tillfällen försvarade jag mig och sa att jag inte hade tagit några bilder på dem, och att jag inte skulle göra så heller om de inte ville vara med. När jag sa att det var tre olika fotografer där under kvällen och vi fotograferade alla för olika kunder verkade en del fatta att jag inte var som de andra. Eftersom jag uppenbarligen inte tog någon bild när de sa nej.

Det känns oetiskt och oprofessionellt att jobba som minst en av de andra fotograferna gjorde. Jag vet inte om det är min lätt maniska åsikt om privatlivets helgd eller om det beror på att jag faktiskt läst, om än väldigt lite, pressetik. Men även ett par högskolapoäng etik i andra sammanhang.

Men nu ska jag sova, till frukost får det bli nybakade scones med jordgubbssylt. Det är fint det. God natt värld. God natt tussan.

Dagens visdomsord: Fulla människor vill ofta vara med på bild, men det blir sällan bra.