...don't wake me up, I want to dream.....

När jag var några år yngre, men även nu, får man frågan om vad man drömmer om. Vilka yrken, platser att bo, aktiviteter, familjesituationer man drömmer om. Men Oftast handlar det om yrken. När man som jag har läst lite diverse lösa kurser så har frågan ofta varit befogad, efter året med journaliststudier har frgåan bara specifiserats lite. "Vilken tidning drömmer du om att arbeta på?"

Men jag verkar ha en lite knepig relation med så kallade framtidsdrömmar. Eller så är jag helt normal, vad vet jag? I min värld så är inte drömmar något man faktiskt realistiskt satsar på. I min värld är drömmar något man avfärdar för att vägen dit är för lång, för krokig, för jobbig, för svår, för dyrbar. Sen jag först plockade upp en kamera har jag alltid fantiserat om att få arbeta med en kamera i handen på heltid. Man kanske skulle säga att jag drömt om det. Det tragiska är att samtidigt som jag undrar hur det skulle vara att arbeta så och ser det som någon form av fantastisk tillvaro och avundas de som gör det, har jag redan avfärdat det för min egen del. Något som jag faktiskt kanske skulle kunna uppnå. Något jag troligen skulle älska att göra, något som skulle få mig att sprätta upp ur sängen varje morgon, men jag kommer troligen inte ens att försöka. Vägen är för lång, för krokig, för jobbig, för svår, för dyrbar. Eller är den det?
Borde jag faktiskt försöka, eller är det redan för sent?

När någon frågar mig idag vad jag drömmer om för arbetsplats, så hugger jag alltid till med någon som är så pass osannolikt att inte ens den jag vars fråga jag besvarar tror att svaret är allvarligt menat.

Hittills har jag inte strävat efter ett mål, jag har gjort de uppgifter som lagts framför mig. Visserligen har man själv tvingats välja vilken sorts uppgifter som lagts framför mig. Därför kändes det så skönt att komma in på journalistutbildningen, det tvingade in mig i en riktning, en ursäkt att ännu inte behöva ta ansvar för sig själv. Någon annan pekar, jag följer fingrets riktning mot en framtid som någon annan målar upp för mig. När ska jag peka mitt eget finger och följa det?

Om något ska kunna bli som jag vill ha det, som JAG vill ha det, så måste jag göra det själv. Utan att följa någon annans finger.