Svininfluensa och fransk eurotechno
Då var man hemma igen. En vecka går ganska fort, men samtidigt känns det som om det var länge sen jag var här. Sittande framför min långsamma dator i mitt ganska trånga studentrum.
Det finns så många itnryck och upplevelser jag skulle kunna skriva om efter en vecka i Tunisien. jag skulle kunna fylla sidor med klagomål om den tragiska massturismen eller skriva romaner om hur jävla störande det är att ha fransk allsång klockan halv 12 på natten när man vill sova. Jag skulle också kunna skriva en samling dikter om varför man inte ska äta kött i Tunisien. Men jag ska försöka vara positiv i min lilla blogg för en gångs skull. Det var ju mycket som var roligt och helt fantastiskt också.
Fia och jag diskuterade vad vi tyckte var den bästa upplevlesen när vi låg o flöt i vågorna sista dagen. För min del var det att få rida dromedar i Sahara. Världens största öken(?) är en fascinerande plats. Under vår 2 dagar långa färd runt i Tunisien var ett av stoppen i utkanten av Sahara. Där fick vi häva oss upp på dromedarer, rida ut bland sanddynerna och uppleva solnedgången i öknen. jag har sällan varit i ett landskap som är så stilla, så tyst, så harmoniskt. Men samtidigt så oförlåtande och obarmhärtig. Vi fick inte rida ut innan klockan 6 för det var för tufft för dromedarerna, även om jag tror att hettan hade tagit kål på oss innan dromedarerna dukade under. Efter dromedarritten sov vi i berbertält i en oas. Trots att sängarna var fulla med sand och Norrmännen i sängarna bredvid snarkade som tröskverk var det en ganska trevlig natt. Fram tills det att vi skulle gå upp klockan halv 5.
Sen gjorde vi några mer charterturist-skoj-aktiviteter också. Åka fallskärm efter båt, åka någon form av uppblåsbar jättesoffa efter båt. Det var kul även om mina, av svenska klätterförbundet inpräntade, säkerhetskrav inte riktigt uppfylldes. Att det enda som höll mig uppe 50 meter ovanför vattnet var två stålkarbiner(inte skruvkarbiner) var för mig lite väl spännande. Men de höll och vi dog inte.
Självklart måste jag få klaga lite. Men min klagan denna dag sträcker sig till att jag tycker att läspande smålänningar inte borde få lämna sveriges gränser då de låter så jävla korkade att de verkar få hela svenska befolkningen att framstå som retarderad om de får representera oss.
Just nu orkar jag inte skriva mer. Men det kommer nog mer.
Just ja, både Fia o jag är förkylda så vi har nog svininfluensan:)
Dagens visdomsord: Svin är gott, men ät det inte i Tunisien.
Det finns så många itnryck och upplevelser jag skulle kunna skriva om efter en vecka i Tunisien. jag skulle kunna fylla sidor med klagomål om den tragiska massturismen eller skriva romaner om hur jävla störande det är att ha fransk allsång klockan halv 12 på natten när man vill sova. Jag skulle också kunna skriva en samling dikter om varför man inte ska äta kött i Tunisien. Men jag ska försöka vara positiv i min lilla blogg för en gångs skull. Det var ju mycket som var roligt och helt fantastiskt också.
Fia och jag diskuterade vad vi tyckte var den bästa upplevlesen när vi låg o flöt i vågorna sista dagen. För min del var det att få rida dromedar i Sahara. Världens största öken(?) är en fascinerande plats. Under vår 2 dagar långa färd runt i Tunisien var ett av stoppen i utkanten av Sahara. Där fick vi häva oss upp på dromedarer, rida ut bland sanddynerna och uppleva solnedgången i öknen. jag har sällan varit i ett landskap som är så stilla, så tyst, så harmoniskt. Men samtidigt så oförlåtande och obarmhärtig. Vi fick inte rida ut innan klockan 6 för det var för tufft för dromedarerna, även om jag tror att hettan hade tagit kål på oss innan dromedarerna dukade under. Efter dromedarritten sov vi i berbertält i en oas. Trots att sängarna var fulla med sand och Norrmännen i sängarna bredvid snarkade som tröskverk var det en ganska trevlig natt. Fram tills det att vi skulle gå upp klockan halv 5.
Sen gjorde vi några mer charterturist-skoj-aktiviteter också. Åka fallskärm efter båt, åka någon form av uppblåsbar jättesoffa efter båt. Det var kul även om mina, av svenska klätterförbundet inpräntade, säkerhetskrav inte riktigt uppfylldes. Att det enda som höll mig uppe 50 meter ovanför vattnet var två stålkarbiner(inte skruvkarbiner) var för mig lite väl spännande. Men de höll och vi dog inte.
Självklart måste jag få klaga lite. Men min klagan denna dag sträcker sig till att jag tycker att läspande smålänningar inte borde få lämna sveriges gränser då de låter så jävla korkade att de verkar få hela svenska befolkningen att framstå som retarderad om de får representera oss.
Just nu orkar jag inte skriva mer. Men det kommer nog mer.
Just ja, både Fia o jag är förkylda så vi har nog svininfluensan:)
Dagens visdomsord: Svin är gott, men ät det inte i Tunisien.
posted by b_luthman at 12:36 PM
1 Comments:
ALLA är förkylda. Å jag börjar tro att jag fått den på riktigt. Om det inte är över till på mån ska jag på allvar gå å kolla upp det. Det här är det värsta jag har varit med om. Och härligt att du fresten har precis samma intryck som jag, av Tunisien.
Post a Comment
<< Home