jul, permobil och nirvana

tacka fan för att det bara är jul en gång om året. när jag i, kanske något sista stund, var ute o skulle köpa julklappar så slås jag återigen av hur jävla jobbiga folk kan vara. av någon anledning slår folk på sin segväxel så fort kalendern har bläddrat förbi 15december. alla ska stirra på varenda produkt i gångarna i butikerna. vare sig det är på blöjavdelningen på ica eller bland cd-skivorna på åhlens. allt ska beskådas och övervägas om det passar i någons julklapp. dessutom ska varende människa med permobil köra framför mig i butikerna. sjukt sakta. med samma döda konsumtionsblick som alla andra. som om de var i koma men ändå vakna.

samtidigt klagar folk över att de är stressade, självklart. vi som inte går omkring o komaglor på åhlens måste ju springa runt er ollonborrar som blänger på allt. när det går snabbare att hugga sig fram med en machete än att gå mellan folk är något allvarligt fel. folk....suck. håller ur min väg. jag säger till när ni är behövda.

dagens visdomsord: sluta