den ryska wannabe-filosofen

igår skulle vara dagen då jag började mitt nya liv. eller åtmistone tänkte jag börja le mot folk jag inte kände. mets för att jag själv blir glad av att mötas av ett leende från nån man inte känner. jag tänkte börja med detta när jag klev ut ur tripletten igår, o till min stora glädje möter jag genast någon i trappan. perfekt tänkte jag, jag kan börja redan nu så har jag liksom värmt upp nära mitt hem så det känns tryggt. till min stora besvikelse var det den ryska wannabe-filosofen Jelena jag möter i trappan. hon bor inte i min uppgång, men jag känner igen henne för att jag läst en kurs i just filosofi med henne tidigare, hon har någon typ av umgänge med killen som bor i tripletten mitt emot min, en sån där kille som går omkring i basker, röker starka cigaretter och heter nåt med Von i efternamn. vad de har för typ av relation vågar jag inte ge mig på att utröna. men de verkar umgås lite titt som tätt i varje fall. detta var tydligen en sådan dag när de skull eumgås, för som jag steg ut genom dörren och tog mina första steg nerför trappan och förberedde mina smile-muskler så möter jag Jelena. och för att visa min positiva syn på världen så ler jag mitt gladaste leende, inte så glatt att folk undrar vad det är för fel på en, utan bara så pass stort att folk tänkter "nej men vad trevligt med lite positivsm".
Jelena vänder då sina döda ögon mot mig o stirrar med sina svarta ryska ögon på ett sätt som kunde ha fått världens gladast hundvalp att vilja begå självmord. genast känner jag hur all min lust att bli en glad prick försvinner. den där blicken sa så mycket, jag kunde nästan utläsa hela hennes liv utifrån en kort blick i hennes kalla, döda, ryska poetögon. eller inte hela hennes liv, men det såg ut som om hon just blivit av med sitt enda betalkort i en bankomat, samt efter att hon rev runt i plånboken efter att ha blivit av med sitt betalkort så tapapd ehon ut sitt enda leg så det ramlade ner i en gatbrunn. så hon kan inte heller ta ut pengar på banken eftersom hon inte kan identifiera sig. det är dessutom så att hon just hade fått sitt CSN och skulle gå på en poetkväll med en ung deprimerad rysk realist som ho länge velat se läsande sina trkiga entoniga dikter på ett litet rökigt kafé där kaffet är starkt o smakra sump. just som poeten tycker att livet smakar. så hon måste nu avstå ifrån denna afton av misär och realism som hon så länge längtat efter. därför gräver hon ner sig ännu mer i sin egen misär, nämligen det faktum att hon inte har en enda krona att köpa sit beska kaffe o sina starka cigaretter för. därför gick hon hem till herr VON nånting(han med de starka cigaretteran o baskern) som bor i tripletten mittemot min. där mötte jag, som en liten lycklig hundvalp, denna varesle som utstrålade anit-glädje till max. hon tog som sagt genast all min glädje ur mig, och jag vet inte om jag någonsin får tillbaka den. så för att rädda någon annan stackare som försöker gör världen ett leende rikare så ber jag er alla:

LE FÖR I HELVETE!!!!!!!!